fredag 29 december 2017

2017 på Spotify på mitt sätt

Det finns en funktion i Spotify som gör att man kan se vilka låtar som är årets mest spelade. Föga förvånande är det i mitt fall denna - och nej, jag kan inte enbart skylla på mitt stora hjärta här, jag är faktiskt ganska förtjust i låten själv. Blir liksom glad av den.


Men egentligen är jag inte i så stort behov av den där funktionen då jag sedan några år tillbaka gör mina egna årslistor och även om de ligger i en annan ordning i den så kan man återfinna i stort sett alla av de mest lyssnade låtarna i min lista för 2017.

Det funkar såhär, så fort klockan slår tolv på nyårsnatten skapar jag listan, eller ja, i alla fall när jag hör den första låten som platsar på listan. Det kan ibland dröja någon dag. Och låtar som platsar på listan kan dyka upp på vitt skilda sätt och det är också anledningen att detta blogginlägg kom till. Det behöver inte vara en ny låt, det kan vara en gammal som upptäcks, alternativt en gammal som återupptäcks under året. Och när jag sedan lyssnar igenom listan påminns jag om var jag var och vad som hände när jag lade till just den låten. Och jajamen, du har fattat rätt, det är de där små tillfällena jag tänkte berätta om nu. För dig om du vill läsa och för mig för att minnas vartefter listorna blir fler.

Voilá - här är 2017 års lista bestående av 51 låtar som totalt tar upp 2 timmar och 53 minuter av ditt liv. Alla låttitlar är länkar till låtarna på Spotify och kan du inte hålla dig kan jag rekommendera dig att scrolla längst ner i detta inlägg för hela listan.

Tillagd i listan som årets första låt den 23 januari. Jag minns att jag höll på att lägga till den i förra årets lista av bara farten. Låten hade jag hört förr men inte kommit ihåg att spara ner. Nu hör jag den i den lilla bilen vi hyrde en dag på Gran Canaria och lägger till som första låt någonstans på vägen mellan Meloneras och Las Palmas.

Tillagd i listan som årets andra låt den 26 januari. I kalendern står det "Poolen 5 timmar" och på Instagram skildrades det på detta sätt


Jag låg vid poolen och kikade på vattengympan. I högtalarna skrålade denna låt.

Låt tre läggs till den första dagen i februari och är resultatet av att Andreas lyssnar på en lista med nya låtar och jag fastnar. Kort och gott.

Som vanligt i början av februari dyker de upp. Melodifestivalsbidragen. Och denna blev ju som jag redan avslöjat den mest lyssnade låten under året. Den lades till i listan samma dag som den var med i sin deltävling den 4 februari. Bidraget gick till andra chansen och där fick vi kika på den live lilla V och jag. 

Ett annat fenomen under mellotider är att det dyker upp gamla bidrag i minnet som måste väckas åter till liv. Den 11 februari när vi kommit hem från ett dygn i Stockholm med Phantom of the opera, flightspotting och MoS tyckte jag uppenbarligen att det var dags att återuppleva Sonjas bidrag från 2006. 

22 februari och till listan fogas FO&O:s bidrag till Mello. Ett av Victorias favoritbidrag som också kunde beskådas några veckor senare på andra chansen i Linköping.

Dagen efter den sista deltävlingen släpptes alla bidrag, även de som gått vidare till final direkt och det märks i listan vilka som var mina favoriter. Som denna. I mitt tycke Ace Wilders bästa bidrag i mello.

Även årets bidrag från Wiktoria var i min smak. Riktigt bra om du frågar mig och även Victoria  med enkel-V.

Det sista bidraget från årets tävling som dyker upp i listan och det gör den en dryg månad efter att tävlingen är avgjord. Benjamin - en klar favorit - både i mello och även i andra låtar som dyker upp lite längre fram.

Det dröjer drygt en månad efter ovanstående låt till det att Miriam dyker in på listan. Det är en lördag och i Nyhetsmorgon framför hon låten ovan. Sedan är jag fast.




I maj månad introduceras jag av mitt stora hjärta via Youtube för de norska storstjärnorna Marcus och Martinus. Och ja, resten är historia som man säger. Jag har kikat på dem i intervjuer och kan inte annat än charmas av dessa små liv. M&M läggs till på listan från Arlanda på väg till Rhodos för att ha lite nya musik att lyssna på på planet. Det gäller både denna och även låt nummer 13. 

Benjamin läggs till listan som låt nummer 12 ifrån ett soligt Rhodos den 29 maj. 

Låt nummer tretton läggs alltså egentligen till innan låt nummer tolv men för att få lite variation har låtarna flyttats om i efterhand.

Den näst mest lyssnade låten 2017 läggs till i listan ifrån en solstol utanför rum 1016 på Sunprime Miramare beach den 31 maj. Tack vare ypperligt wifi lyssnade jag igenom Spotifys Release radar eller någon liknande lista och fastnade OMGÅENDE för denna härliga låt. Riktigt Cornelia-musik.

Samma dag dyker denna låt upp som förslag på Spotify. Och för en schlagernörd som mig går det inte att tacka nej. Den läggs till på stubinen.

Möjligen är detta årets enda bevis på att jag inte enbart lyssnar på gladpop och schlager. Denna låt får jag som rekommendation av min kära sambo sista dagen på semestern den 4 juni. Älskar rytmen. Älskar känslan.

Mest anmärkningsvärt kring denna lilla truddelutt borde nog vara att den fram till den 6 juni är helt okänd för mig. Som den dansbandsfantast jag är skäms jag lite. Nationaldagen firades med fotbollscup för stora hjärtat i Vikingstad och när jag passerar "kiosken" skrålar denna melodi ur högtalarna. Både jag och Andreas minns tydligt hur jag stannar upp, lyssnar och säger - Vad är detta??? Han fångar den på Soundhound och det är början på sommarens kärlekssaga. Den spelades sedan två månader senare på min fina vän Annas bröllop i en helt magisk version.

Sedan Sun is shining är jag hooked på Axweel/\Ingrosso och detta är inte ett undantag. Läggs till i listan den 10 juni.

En av listans mer svårförklarade alster. Måste ha dykt upp i någon form av Releaseradar och fastnat i hörselgången. Såhär i efterhand när jag analyserar det hela är det kanske någon typ av nostalgitripp i form av hög igenkänningsfaktor från Björn Rosenström som det lyssnades flitigt på hösten/vintern 1999.

Den tionde juni läggs även denna låt till. Det är Johanna Toftby, om jag inte missminner mig, som promotar Magnus Carlssons sommardänga och jajamensan, jag lyssnar på de första tonerna och sedan är jag fast.

Listans mest otippade inslag läggs till den 14 juni. En helt vanlig onsdag när vi framåt kvällen sitter och kollar på Youtube på filmer från Skiathos som vi skall åka till om några veckor. Denna återfinns i någon av dem och det sa klick.

Last dance hamnar på listan den sjuttonde juni, en lördag när ögoninflammationen satt stopp för deltagande på Annas möhippa och kvällen spenderas framför Sommarkrysset. Då dyker denna upp och förgyllde en ganska deppig lördagskväll.




Samma kväll i samma sommarkryss uppträder även Martin Stenmarck med denna. En låt som på senare tid har skippats förbi men som under sommaren gick varm.

En av mina absoluta favoriter i svensk musikvärld är Uno Svenningsson och jag ska tack och lov få presentera mer av honom under senare delen av listan som en naturlig del av hans deltagande i Så mycket bättre. Men redan den 18 juni dyker han upp. Med en gammal klassiker. Som ett svar på det inlägg jag publicerade på bloggen den 17 juni fick jag av en speciell person en låt skickad till mig. Denna. Fint. Betydelsefullt.

Ovan nämnda blogginlägg som naket berättade om hur det kändes avslutades med en av de där låtarna som symboliserar så mycket styrka för mig. Som en symbol för att det inte spelar någon roll. Ännu är jag inte knäckt!

Redan innan han tog hem segern i Idol fastnade jag för Kevin Walker. Och det har hunnit bli den första juli 2017 innan jag mitt i packningen inför Skiathos-resan lägger till denna låten med just honom i min 2017-lista.

En månad senare, den första augusti, får denna ta plats i listan. Jill är och har alltid varit en favorit. Detta är inget undantag.

Inte helt rumsrent och efter höstens rörelse absolut inte passande men ändå - denna dök på ett eller annat sätt upp i en lista med förslag på låtar jag kanske skulle gilla. Och ja. På tal om ovanstående information om Björn Rosenström så är den ju inte helt galet. Detta är en version på den där låten som skrålades från balkongerna på Victoria i Alcudia på Mallorca de sista månaderna av 1900-talet.

Den femtonden i den åttonde månaden verkar jag gå in i någon form av Pernilla Wahlgren- mode.
Detta är det första beviset. Paradise, en duett med Emilio. 

Från samma platta som Picadilly circus och en riktig klassiker för oss som inte bara kunde hennes (enda?) hit. 

Någon skiva senare, ytterligare en duett, osäker på med vem?! Kanske också Emilio. Själv var jag i extas när jag hittade dessa gamla pärlor på Spotify.

Det har hunnit bli höstmånad och dag nummer tre när jag på en lista med nya låtar hittar två absoluta favoriter, den första är denna.

Den andra är denna. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga. Jag är ganska dålig på artister, har ingen aning om vem det är om den gjort mer musik eller om det är ett "one hit wonder". Men denna gillar jag mycket.

Det är den tjugotredje september, en lördag och Andreas skickar över denna låten i Messenger. Jag älskar den från första stund. Vissa texter fastnar och passar. Det gör denna.

Också en udda fågel i denna lista. Ser ett program som heter Landgång med Anne Lundberg. Programmet har blivit en favorit sedan hon besteg Kilimanjaro. I ett avsnitt gästas hon av Cleo som gör denna låt och jag fastnar. 

I början av oktober ser vi ett program som heter Hitlåten på svtplay. Korta avsnitt som berättar historien bakom stora hitar. En av dem är Big big world med Emilia. Jag hade hela skivan med Emilia och även uppföljaren och går på nostalgitripp bland de gamla favoriterna på Spotify. Bland många favoriter väljer jag ut denna som får finnas med på årets lista. 

Intresset för kungligheter har vi gemensamt och jag är inte heller helt främmande för country. Men riktigt så inne på det som min nya kollega Marianne är jag inte. Majsan som jag brukar kalla henne tog som sin uppgift att lära sina oförstående kollegor konsten bakom country och skickade över denna som youtube-klipp. Jag var inte nödbedd och den fick omgående en plats på listan. 

Behöver inte så mycket förklaring egentligen. Jag gillar Benjamin, jag gillar låten, gunget. Gör mig glad. Punkt. 

Ännu en udda fågel på listan som har oväntad koppling till låten ovan. Det är nämligen under ett avsnitt av Wahlgrens värld som Rose garden spelas i bakgrunden och jag får feeling. På den vägen är det liksom...

Den 21 oktober sänds säsongens första avsnitt av Så mycket bättre och första avsnittet är tillägnat Uno Svenningsson som ni ju nu vet är en stor favorit. Det är svårt att göra honom bättre i mina öron men jag tycker att Icona pop lyckas okej och de får plats i min lista.

Den femte november ser vi en dokumentär om George Micheal och denna gamla favorit för mig ser åter dagens ljus. 

Årets andra bidrag från Så mycket bättre. Jag är svag för både Kikki och Eric Saade och denna kvalificerar sig direkt som en av mina favoriter i årets omgång.

Härmed lovsjunger jag alla de där listorna med förslag på låtar som Spotify producerar. Merparten är skit och helt ute och cyklar men så kommer de där förslagen jag älskar. Som denna. Med en textrad som "allt det som nedtyngar dig" kan man liksom inte annat än älska och bli glad!

Det är inte det första norska inslaget på listan och även denna upptäcks på samma sätt som ovanstående. Sitter på jobbet med en excelfil och lurar i öronen och så dyker detta lyckopiller upp. I kalenderns står den 27 november. 

Jag har förklarat min kärlek till Rasmus Seebach förr och medan jag tagit en välbehövlig paus från jobbet och är hemma och kurerar mig upptäcker jag att han har släppt ett nytt album. Själv förstår jag mig på det danska språket ganska väl och känner till historian bakom Rasmus texter väl och den till denna sången fick mig att gråta så jag kluckade. En av mina absoluta favoriter detta år.

Låt nummer 46 har vissa likheter med låt nummer 39 så till vida att den agerar bakgrundsmusik i ett av avsnitten till Wahlgrens värld, jag har aldrig hört den förr, gillar den och så har den fått sin plats. 

Att det plötsligt dyker upp ännu en nostalgimelodi med Uno får sin förklaring i nästa låt men just denna är en av mina absoluta favoriter och allra bäst var den live på Trägårn i Göteborg i väntan på en Carola-konsert för en himla massa år sedan.

Ni vet vid detta laget att jag gillar Uno. I avslutnings- och tillika hyllningsavsnittet av Så mycket bättre i år mindes man Sven-Erik Magnusson, frontfigur i Sven-Ingvars. Kanske berättar min uppdatering på Instagram från den 22 mars i år allra bäst hur kombinationen kunde göra mig mållös.


Magisk version av Uno. Gåshud varje gång.

Han råkade säga att han lekt med sig själv när han gjort denna låten men det spelar liksom ingen roll. I like it. Erics hyllning till Sven-Erik.

Som det ser ut nu kommer årets lista att avslutas med två Rasmus Seebach-bidrag. Detta. Amazing.

Händer det inget spektakulärt de 50 timmar som återstår av 2017 så är det detta listan kommer att innehålla och på detta sätt som den kommer att avlutas. Med den äran om du frågar mig. 

Och om du som jag är sugen på att lyssna på låtarna om och om och om igen så hittar du hela listan här:



Vassego!

tisdag 26 december 2017

Ett slutligt farväl



10 år har gått och fortfarande återstår mitt sista farväl.
Att besöka platsen som var ditt paradis.
Platsen där du för alltid togs ifrån oss.
10 år har gått och jag är redo.

Texten är hämtad från inlägget jag skrev för tre år sedan. På tioårsdagen av tsunamin.
Om exakt en månad, tretton år och en månad efter den där decemberdagen sätter jag mig på planet med destination Khao Lak. 

Jag ser fram emot en dryg veckas sol, trettio grader och avkoppling. 
Men jag ser också fram emot att få ta ett slutligt farväl.
Att för första gången få komma till platsen som för alltid är din Sandra.
Ditt paradis.


lördag 9 december 2017

Den där sidan av mig, eller skratta om du vill...


Den 22 mars i år vaknade jag som vanligt och slängde en blick på mobilen. Från nattens nyhetsflöde utmärkte sig nyheten att Sven-Erik Magnusson, frontfigur i Sven-Ingvars, gått ur tiden. Gräsänka som jag var drog jag på med högsta volym i bilen en stund senare och tackade gudarna att kollegan på jobbet som alltid är där i arla morgonstund är en (om möjligt) större dansbandsfantast än vad jag är. Vi pratade Sven-Ingvarsminnen och sedan gick en viss spellista varm på Spotify resten av dagen.

Det där att jag lyssnar på Sven-Ingvars...
Det är en sida av mig som det ibland skrattas lite åt.
Det är en sida av mig som jag ibland själv skämtar lite om.

Men ikväll har tårarna tidvis trillat hårt mot mina kinder när jag tittat på i mitt tycke det bästa avsnittet någonsin av Så mycket bättre, både gällande innehåll och tolkningar.

Jag kommer fortsätta dra igång Torparrock i originalversion i lurarna när dagen på jobbet känns lite extra tung. Den kommer fortsätta få mig att må lite bättre. Den kommer fortsätta ge mig glädje. Det är liksom väldigt mycket jag. Men kanske hade jag inte innan kvällen eller denna säsongen av Så mycket bättre trott att den skulle följas av både Eric Saades, Icona Pops och Sabina Dumbas fantastiska versioner av dessa klassiska svenska alster med denna som en klar favorit, håll till godo.

måndag 4 december 2017

Att bli gammelfarmors syster



Tredje december var redan en speciell dag, och igår blev den ännu lite mer speciell. Hela dagen gick jag och väntade. Väntade på en liten prins som skulle se dagens ljus.

Min redan ganska skruvade familj när det gäller generationer och åldrar blev igår snäppet mer skruvad och trots många mil emellan fick vi följa med lite grann på Instastories när den lille knodden värktes fram på Lunds lasarett. Sådär gör ju ungdomen nu för tiden. Natten till söndagen åkte de in och igår kväll, medan jag själv satt i biosalongen och kollade på Solsidan kom han. Och jag blev gammelfarmors syster. Stolt och glad gammelfarmors syster. Det är ju inte konstigare än att min systersonsdotter fick en son. Hängde du med?

Grattis Tuna och Josef till er lilla skatt.

söndag 3 december 2017

Le Borgate - "å den felaktiga pizzan"


Nu måste jag få slå ett slag för en nyupptäckt restaurang här i Linköping. Le Borgate är namnet, den ligger i Övre Vasastan som är ett relativt nybyggt område här. Har sett många som lovordat restaurangen på sociala medier och för någon vecka sedan hade vi bokat bord för att själva testa på. Italienskt är det och italienskt kändes det. Så till den milda grad att servitrisen som tog emot oss drog en harang på just italienska när hon välkomnade oss till bords. Som stel svensk vet man såklart först inte vilket ben man ska stå på när man inte förstår språket men det glömmer man ganska snart.

Menyn bjuder både pasta, pizza och annat men även en liten historia om namnet Le Borgate. Atmosfären är lite som jag skulle gissa att det känns i Italien. Högt i tak och ingen dämpad ljudvolym. Härligt.



Vi valde båda pizza och när de anlände till bordet ursäktade sig servitören när han satte ner min pizza. Du hade beställt en Rustica, detta är en Romana. Pizzabagaren läste tyvärr fel och håller på att göra din pizza nu, men du får denna så länge. Vilket härligt sätt att lösa saken på. Jag tror inte att jag hade gjort detsamma under mina år som servitris, men vilken bra idé. Och tack gode gud för att bagaren såg fel, för Romana var mycket godare än Rustica visade det sig efter att servitören kommit ut och bytt min pizza mitt i halva måltiden (till våra bordsgrannars stora förvåning...)

Så mycket godare att det var den jag valde när vi lyxade till det och tog pizza för avhämtning igår kväll till Så mycket bättre. Livet på en pinne och lite lyx i vardagen.

fredag 1 december 2017

En magisk blandning


Välkommen december. Det har blivit en tradition att sammanfatta året som gått här i bloggen och varje år i början av december är det dags att börja se tillbaka. Varje gång tänker jag att detta året kanske inte blir så mycket att skriva om och varje gång förundras jag över hur mycket man upplevt på de gångna 365 dagarna. Som den sociala-mediemänniska jag är finns det många kanaler att titta igenom. Bloggen såklart, Instagram, Facebook, den analoga kalendern och iPhonens album. Just i den kan det dölja sig en hel del guldkorn som inte publicerats tidigare eller berättats om. Ovan ett litet axplock. En magisk blandning av allt det där som hittills markerats som sådant jag vill minnas från 2017. Livet mina vänner, livet!

onsdag 29 november 2017

Att fylla 40 - 2.0


Med värmekudden värmd till gränsen för risk för brännskada och placerad på den onda delen av ryggen. Med sjukanmälan gjord till jobbet för att försöka få ordning på ovan nämnda placeringsområde för värmekudden och med en gråmulen himmel och tända ljus i varje vrå.
Med allt detta som en del av min onsdag summerar jag den gångna helgen med en riktig #litemerarosa.

I lördags anlände svärmor, svåger, svägerska och barn till Linköping för att fira min födelsedag. Och med i bagaget fanns allt på bilden ovan och lite till.

Jessica hade gått all-in på min hashtag och troligen köpt upp hela det rosa lagret på Dollarstore i Arboga. Eller vad tror ni om nedanstående innehåll i den rosaprickiga påsen?


Bubbel, Polly, hårturban jag önskat länge, ansiktsmask, badskum, kaffemugg m.m.m.m.
Och allt i rosa.
Vilken dröm.
Och utöver allt detta, ringen "Dots" drån Efva Attling.
Snacka om att få känna sig bortskämd!

Efter tårta och lekparkshäng inhandlades lördagsgodis innan tacomiddag. Och efter inmundigande av ovan nämnda taco däckade 9 pers i soffan och orkade knappt röra sig.



Söndagen började med att vi anslöt för lite hotellfrulle på Frimis innan vi fortsatte till Fenomenmagasinet för lite lek för både stora och små.





Tack älskade ni för en fantastisk helg. Tack för presenter. Tack för härlig gemenskap.

tisdag 28 november 2017

Om 57 timmar i New York



I kalendern stod semester.
- Vad ska du hitta på då? frågade typ alla.
- Jag ska åka upp till Stockholm.
- Jaha, vad ska du göra där då?
- Bo på hotell och så...
Jag ljög inte. Jag berättade bara inte hela sanningen.

En vecka innan min 40-årsdag, torsdagen den 9 november kl 14:20 hoppade jag på tåget i Linköping och en stund senare när det stannade i Norrköping anslöt min kära vän Eva-Lena. Och med den äran må jag säga. Resan mot New York hade börjat och ur väskan, och lite i skymundan för att inte stöta oss med våra medresenärer på andra sidan bordet eller eventuellt tågvärden, plockade hon varsin liten minihutt, varsin liten flaska rött och äggmackor. Det gick ingen nöd på oss innan vi efter ett par timmar hoppade av tåget på Arlanda. Och inte skulle det gå någon nöd på oss där heller.

Några rulltrappor senare landade vi i baren på Clarion Arlanda och spanade på flygplan medan vi sippade på ett glas rött och försökte förstå vad som nu låg framför oss.



Lite käk på O´learys och en busstur ut till vårt hotell för natten (jag sa ju att jag skulle bo på hotell)  senare var vi redo för en god natts sömn. Det är andra gången jag bor på Radisson Blue Arlandia och senast det begav sig var många år sedan. Men det kan varmt rekommenderas. Superfint rum, skön säng och en toppenfrukost med vyn över taxande plan på Arlandas banor. Vad mer kan man begära?


För att ha en åtta och en halv timmes flygresa framför mig så sov jag förvånansvärt bra och jag fick till och med i mig lite frukost innan vi åter satte oss på shuttle-bussen in till terminal 5. Med bagaget incheckat och säkerhetskontrollen avklarad begav vi oss mot gaten. Ungefär halvvägs kom det stora brytet och jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag under en kort stund trodde att Eva-Lena skulle få åka till New York själv. Men - jag tog mig i kragen. På riktigt. Tog mig i kragen. Och så gick vi.

I relativt bra tid lyfte sedan vår Airbus 330 flight SK903 från Arlanda. Telefonen är helt fylld av fantastiska bilder ovan molnen. Tack vare en mycket stark motvind som till slut resulterade i att flygningen tog åtta timmar och femtio minuter, passerade vi norr om Island och över ett otroligt vackert Grönland.




Över ett magiskt vackert Grönland

Min vana trogen tog jag mig ett snack med en av flygvärdinnorna. Jag minns tyvärr inte hennes namn men min norska superhjälte hjälpte mig till ett stort lugn och jag kan bara återigen tacka SAS för fantastisk personal. Och det lilla extra. Eftersom hon hört att jag gjorde resan inför min födelsedag passade hon på att bjuda på lite bubbel och nötter till förrätt. Omtänksamt och sådant man minns.


Lite rödgråten såklart.
Men rödgråten över Grönland e ganska OK ändå.

Vi landade i New York på Newark international airport, lite senare än vanligt för flighten, vid ca 15:30 lokal tid och lite ytterligare väntan återstod då det var så mycket kö vid immigrationsdiskarna att de först inte släppte in planet till terminalen. Något piloten aldrig ens hört talas om tidigare. Men det kan ändå förklara varför vi sedan stod i kö i närmare två (!) timmar innan vi kom in i landet och Manhattans skyline som syntes utanför terminalfönstret hade hunnit byta från eftermiddagssol till nattmörker innan vi kunde hämta vårt bagage och leta rätt på vår delade airportshuttle som vi förbeställt. Hemma började klockan närma sig midnatt och det kändes när vi en stund senare färdades i hysterisk trafik in emot Manhattan. Fredagstrafiken ska tydligen vara den värsta och det kan vi nog skriva under på. Just då hade jag hellre satt mig på ett flyg tillbaka än åkt vidare mot vår slutdestination på norra Manhattan. Närmare åtta på kvällen landade vi i vårt boende på östra delen av den 116:e gatan där vi hyrt ett rum hos Luiz och Daniel via Airbnb.

Vi somnade gott och vaknade förvånansvärt utvilade till en solig lördag. Med begränsat med tid att uppleva rivstartade vi med en promenad genom hela Central park på väg mot dagens övriga sightseeing.






En av de vanligaste frågorna jag fått efter hemkomsten är nog: Var det som du hade förväntat dig? Egentligen skulle jag kunna använda varje bild jag tagit och varje upplevelse jag upplevde och använda som svar på den frågan. För det var verkligen precis så som jag hade förväntat mig. Så som jag hade föreställt mig. Allt är precis som på film. Och efter varje gathörn väntade ännu en av de där välkända husen, eller träden eller sevärdheterna. Alltihop på en väldigt liten yta.
Efter turen genom Central park åkte turistkartan fram och vi kryssade oss fram mellan avenyerna som vi aldrig gjort något annat.




På jakt efter frukost passerade vi Trump tower och gjorde allt vi kunde för att komma förbi avspärrningarna på 5th avenue inför "Veternas day-paraden".


Kommunikationen hem går inte heller av för hackor...

Olika falla ödets lotter...

Några kvarter senare skulle vi ta oss en titt på byggnaden vi skulle åka hela vägen upp i dagen efter och väl där kom vi mitt i uppsättningen av den berömda julgranen vid just Rockerfeller center. Tydligen en riktig höjdpunkt med tanke på hur mycket folk som samlats och hur mycket fotografer som var på plats. Och imorgon tänds den. Men såhär såg den ut den 11 november.


Vår sightseeing fortsatte och bara några kvarter bort hittade vi Times square. I dagsljus var det nästan svårt att se att det var samma plats som kvällstid lyser upp av alla neonskyltar. I dagsljus med en sol på väg ner bakom skyskraporna fanns en annan magi på platsen med den högsta pulsen på hela Manhattan.



Vårt besök i New York kommer inte att gå till historien som något av de mer shoppingtäta. En eller ett par butiker hann vi besöka för att komma undan den värsta kylan. Vi prickade in några av de kallaste dagarna i november med minusgrader. Men inte en enda pinal fick följa med hem. Men jag var ganska sugen på dessa.

#litemerarosa
 Det andra minnet från någon typ av affär. Vad är det man säger - only in America...


Vår första dag i New York började lida mot sitt slut. Stegräknaren närmade sig 20 000 steg och vi passerade ännu en av de där "måste"-sevärdheterna.

Empire state building

Vi unnade oss att dyka in på en pub en liten sväng och värma oss och ta igen oss. Och passade på att turista på riktigt genom att - ja ni ser rätt - fotografera Henke Lundkvist på TV.



Innan vi sedan tog tunnelbanan hem till 116:e gatan passerade vi Flatiron building. 


Möra i benen och fulla i huvudet av alla intryck köpte vi med oss lite rött och en Subway-macka och spenderade sedan kvällen på rummet och innan klockan slagit nio hade vi slutit de blå för lite skönhetssömn.

Dag två kände vi oss varma i kläderna och tog tunnelbanan hela vägen ner till Brooklyn bridge. På dagens schema stod just Brooklyn bridge, 9/11 memorial, Wall street, Frihetsgudinnan och till slut en tur upp till 74 våningen och en vy över Manhattan.

Efter frukostkaffe på Starbucks visade de sig att ganska många hundra andra inom National kidney foundation hade bestämt sig för att utföra Kidney walk över just Brooklyn bridge den dagen. En snabb ändring i schemat och vi började med One world tower istället. En av fördelarna med Manhattan, det är aldrig långt till nästa sevärdhet.

One world trade center

9/11 memorial

Brooklyn bridge





Brooklyn bridge med one world trade center


Wall street


Efter Wall street-kvarteren tog vi Staten Island-färjan för en vy över Frihetsgudinnan. Mäktigt. Men möjligen var utsikten över Manhattan på tillbakavägen ännu mäktigare. Det som syns på bilden som inleder detta inlägg. Inte utan att man får nypa sig i armen för att förstå att det verkligen är på riktigt.

Vi avslutade dagen med det där jag oroat mig för absolut mest utöver flygresan. Jag kan ha flippat ut i den överfulla hissen och fått åka upp helt själv med en av guiderna i en alldeles egen hiss - men det var värt det. Utsikten från Top of the rocks är magisk och väl där uppe strosade jag runt på alla våningarna och njöt och fotograferade. Jag hade gjort om det vilken dag som helst. 


NY by night
Vi avslutade dag två med vin och chicken & rise tillsammans med vår host Daniel. Härlig dag och härlig kväll innan vi hoppade tidigt i säng inför hemfärd dagen efter. 

Dag tre spenderades med lång och mysig frukost på La Pecora binaca innan vi började resan mot Newark.






Vi mötte soluppgången och landade lugnt och säkert på Arlanda efter ännu en mycket behaglig flygning över norra Atlanten. Fyllda med upplevelser men inte på långt när klara med New York. Dit kommer jag garanterat tillbaka.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...