söndag 3 juli 2016

Att summera en juni - med lite behind the scenes

Ni vet de där bilderna som man väljer att inte lägga ut på sociala medier. De som inte blev så bra - eller i alla fall inte som man tänkt sig. Juni månads summering blir en summering med även de där bilderna. Och egentligen borde jag ha ett gäng riktigt bra sådana dåliga att presentera för juni månads första händelse. Den där morgonen den första dagen i juni när vi vid stranden på Rhodos förlovade oss.

För jag hade en tanke. Jag visste hur jag ville ha bilden. Och vi fotade och fotade och fotade och fick inte alls till det. Vi hann inte bli ovänner men vi var på väg. Och så fick vi en eller ett par bilder som i alla fall funkade att lägga ut. Och det gjorde vi. 


Jag har för en gångs skull varit så duktig att jag har raderat de som inte blev bra och Andreas har bytt sin telefon sedan dess. Annars hade ni kunnat få se ett kollage av riktigt dåliga bilder. Annars är det ganska svårt att ta dåliga bilder på en så fantastisk plats som vi hade förmånen att vara på.

Vi kom hem till Linköping och bytte den grekiska playan mot playan i Sturefors och en härlig dag med mina små hjärtan. Sveriges nationaldag.


Några veckors arbete återstod innan mer ledighet. För att minska skillnaden mellan semesterveckan i Grekland och vardagslivet hemma något hade vi bokat in både middag med Gustav och Lisa på Kniv å gaffel och AW med kollegorna på Krögers och det får representeras av en av där bilderna som inte alls var för "dåliga" för att lägga ut på sociala medier men som ändå aldrig lades upp. 
Eva-Lena, ett stort glas rosé och sol. Livet på en pinne.


Värmen höll i sig och vi besökte Stafsäters med de små.


Och en helt annan bildsekvens i telefonen vittnar om vardagen bakom alla filter. Det riktiga livet. Det där kaoset som bara är ett faktum när dessa små hjärtan är här. När kaoset i köket efter maten kan få en trött mamma att börja tjuta och när saker hamnar där man absolut inte alls tänkt sig att de skulle hamna.

Lite ballonger och lite mat och lite kaos efter en helt
vanlig lunch med de små liven.

Säg till när någon uppfinner saker som går
tillbaka till sina platser av sig själv.
De små åkte med mamma J, mormor och goda vänner en vecka till Italien i slutet av månaden och innan dess skulle frisyrerna ordnas. En kvart senare hade lockarna fallit och lille B växt några år om ni frågar mig.



Vi arbetade de sista fyra dagarna innan sommarsemestern tog sin början och jag passade på att ha dejt med både Lina och Benita efter jobbet. 


Kvällen med Lina representeras av en av de där bilderna som inte lagts ut. Bilden som togs precis innan hon var helt redo. När hon satt och svor över att mobilen inte ville uppföra sig som hon hade tänkt sig alls. När den helt enkelt sa ifrån och tyckte att det inte fanns plats för fler foton. Kvällen var som vanligt välbehövlig och gav upphov till idén om att sammanfatta alla våra kvällar på Storans uteservering med rosé och en räkmacka. En idé som Lina hann med att förverkliga redan dagen därpå på detta fantastiska sätt. Jag kan inte annat än tacka för de fina orden. Det gav mig dock lite tunghäfta och jag filar på kontringen. Den kommer - men jag behöver lite mer tid. 


Själv spenderade jag den kvällen med Benita - också den på Storan. Och sedan vidare mot Innergården (vansinnigt mysigt) och Yellow fellow och lite fler drinkar. Lite för många till och med. Lite för många för att midsommaraftonen dagen efter skulle bli sen i alla fall...

Och så har vi de där bilderna som kanske inte borde ha publicerats. Men som ändå gjorde det.
Som de där bilderna tagna direkt efter att min stol gått sönder vid uteplatsen på midsommarafton.
Till min sambos försvar ska jag säga att han väntade tills han visste att jag inte skadat mig och tills jag själv började skratta.


Jag bjuder på det ;-)
Sista dagarna i juni spenderades i "semestermode" och bara några enstaka inhopp på jobbet för att avsluta det sista som inte hanns med innan semestern.
De små hann komma hem och spendera lite tid här innan halva 2016 passerat och den andra halvan påbörjades. 

Och så blev det då äntligen en månad som jag hade tänkt mig den. 
Med socialt liv och träffar med fina vänner.
Men också en månad med tunga besked och många frågor som ännu inte besvarats.
Hur många månader ska vi behöva lägga till denna innan vi får veta var du är och hur du har det?
Ovissheten är svår men ovissheten om hur länge vi ska få vara ovissa är svårare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...