torsdag 22 januari 2015

Det finns en man


Han är blond, blåögd och 175 cm lång. 
Jag vet inte mer än så.

Med min minsta ögonsten på armen, mitt i matlagningen och med Rasmus Seebach i högtalarna slår det mig.
Lillemann spricker upp i ett stort leende och gungar igenkännande med i musiken.
Det danska språket knyter samman och påminner mig.
Påminner mig om den tacksamhet jag känner till  denne man.

Denne man från andra sidan sundet som till hälften är en biologisk del av mina barn.
Tack vare honom finns de till.
Tack vare honom, men för mig helt okänd.

Ibland önskar jag att jag kunde delge min tacksamhet.
Men han förblir okänd - nu och för alltid.
En så stor del av dem blir en stor del av mig men ändå höljd i dunkel.

Tack för din storsinthet. 
Tack för din hjälp!

1 kommentar:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...