lördag 31 januari 2015

Sista dagen


Jag har slagit mig ner i stugans soffa med en kopp te och en bulle. B sover i rummet intill och i öronen har jag några av de nya låtar som på olika sätt kommit till mig under denna vistelse i Sälen och som troligen kommer att påminna mig om dessa dagar framöver. Musik - jag tror att jag har sagt det förr och jag säger det igen. Musik kan verkligen få mig att återuppleva känslor, upplevelser och minnen. Få mig att färdas tillbaka i tiden. Imorgon drar vi hemåt igen. En vecka har gått fort.

Det har kommit mängder med snö och det är ett vackert snölandskap här uppe. Vinter på riktigt!
Igår var det dags för en av mina favoritaktiviteter - Våffelstugebesök.

Gaaaah - så gott!
Uppskattdes även av den minste!
Nu väntar några veckors inskolning till för den lille herrn. Sen kör vi 180 mot våren!
Avslutar med en annan bild i 180. Mormor och Vic i pulkan ner för Gustavs-backen - härlig energi.


torsdag 29 januari 2015

Min dag

Massage i dunklet
Igår var det min dag. Min dag att göra precis vad jag vill.

Förmiddagen spenderades på Waynes med en kopp varm choklad, en morotskaka och min bok! Expeditionen av Bea Uusma. Jag började med boken i söndags kväll när jag kom hit och har läst varje minut jag haft ledig. Vilken berättelse. Den uppfyller alla förväntningar och lite till.

Några få ord.
Så mycket känsla.
Läs den!
Jag slet mig ifrån boken strax efter lunch för 50 minuters klassisk massage och därefter besök i saunavärlden. Fyrtiofem minuter senare och några olika bastu-upplevelser senare lockade boken mer än bastun och jag slog mig ner i lugnet i saunavärldens bar med ett glas bubbel. Ska det va så ska det...

Är du i Lindvallen rekommenderar jag varmt ett besök på Experium och spa-delen. Ljuvligt att gå runt i lugnet och värmen och se ut genom panoramafönstren på backarna och snön.

Dagen började lida mot sitt slut. De sista sidorna i boken avnjöt jag med barhäng och en Irish coffe på O´learys. Vilken dag. Batterierna är laddade för ytterligare tre dagar här i snövärlden. Och den där dagen gav mersmak!

tisdag 27 januari 2015

Sälen 1.0


I söndags morse vid sex när barnen vaknade trodde jag på allvar att resten av familjen skulle få åka själva på semester. Natten spenderades med illamående och magont. Men en extra timmes sömn gjorde susen och kvart i åtta satt vi alla inpackade i bilen på väg de 40 milen mot Sälen. Strålande sol stora delar av vägen och fint väglag.

Lika fint väder som vi hade att resa i - lika dåligt väder fick vi dag ett på plats. Snö och blåst och jag och B tog oss en förmiddagspromenad ut i backen för att spana in V som började skidskola. Det tog ungefär tio minuter så sov han den lille knallhatten, väl inbäddad i åkpåse och under regnskydd. Alldeles för tidigt för både hans och min och min planerings skull... Resten av dagen spenderades i tryggt förvar från blåst och snö.

Dag två som har passerat idag har bjudit på vacker väder. Strålande sol och vindstilla.
Jag och lille B tog med och V och lämnade henne på skidskolan och medan jag filmade hennes färd upp i knappliften valde den lille att... just det... somna! Klockan tjugo över nio!


Bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Vi tog oss en promenad i det vackra vädret och kom inte in i stugan förrän klockan hunnit slå tre. Kvällen har spenderats på Valle after ski och Valleshow på Valles värdshus till V´s stora förtjusning.

V och Valle!!!

Imorgon är det MIN dag. Jag får spendera den som jag vill! När man nu åker med på skidsemester utan något större intresse för skidor får man ta sig friheten att ta sig en helt egen dag. Ännu är inte schemat spikat mer än en programpunkt. 13:00 klassisk massage 40 minuter med efterföljande besök i Sauna-världen på Experium. Återstående programpunkter att planera in är: ev långpromenad om vädret tillåter, kaffe i lugn och ro med min bok samt en eftermiddags Irish coffe i loungebaren. Jag tror bestämt att jag måste avsluta nu och planera morgondagen...

torsdag 22 januari 2015

Det finns en man


Han är blond, blåögd och 175 cm lång. 
Jag vet inte mer än så.

Med min minsta ögonsten på armen, mitt i matlagningen och med Rasmus Seebach i högtalarna slår det mig.
Lillemann spricker upp i ett stort leende och gungar igenkännande med i musiken.
Det danska språket knyter samman och påminner mig.
Påminner mig om den tacksamhet jag känner till  denne man.

Denne man från andra sidan sundet som till hälften är en biologisk del av mina barn.
Tack vare honom finns de till.
Tack vare honom, men för mig helt okänd.

Ibland önskar jag att jag kunde delge min tacksamhet.
Men han förblir okänd - nu och för alltid.
En så stor del av dem blir en stor del av mig men ändå höljd i dunkel.

Tack för din storsinthet. 
Tack för din hjälp!

onsdag 21 januari 2015

Logistik


Logistik mina vänner. 
Logistik är ordet för dagen, för veckan och för månaden.
Lilleman har börjat förskolan. 
Möten bokade sedan början av hösten kan inte bokas om och frugan har börjat plugga.
Dagistider ska synkas och inskolning passa in i vardagen.
Då kan man lösa det som på bilderna här intill.
Med att lilleman är med på ett litet gästspel på ett möte på jobbet.
På konferensrumsbordet tittandes på Babblarna och övrig mötesdeltagare.


Någon gång i mars är jag säkert tillbaka till rutiner och ett vettigt liv.

måndag 19 januari 2015

En helg i februari...


Med en bild lånad från Antikrundan lägger jag en biljettbokning till handlingarna.
En helg i slutet av februari återförenas vi i vår älskade stad.
Jag och min Fia.
För ett dygn men också ett halvt år.
Så mycket att berätta.
Så mycket att ta igen.
Längtar.
Senast det begav sig skildrades det såhär...

söndag 18 januari 2015

The end of an era...


... och början på en ny. En av årets nya eror börjar imorgon. Då börjar denna lilla kille förskolan. Klockan nio noll noll ska vi infinna oss han och jag. Förskolan är helt nybyggd och ska jag vara ärlig så vet jag inte ens vad den heter. Än mindre namnet på hans avdelning. Men jag gissar att det kommer att gå bra ändå. Den andra mamman börjar plugga och själv har jag ett par föräldralediga dagar innan jag måste infinna mig på arbetet igen och J tar över inskolningen i mitten på veckan. Sen löper det nog på, med undantag för semester i Sälen nästa vecka, ser jag nu fram emot en senvinter och en vår som ska passera med hämtningar och lämningar och vardag med allt vad det innebär. Livet går sin gilla gång...

onsdag 14 januari 2015

Om ditten och datten...


Som kontrast till alla Thailandsbilder som dyker upp till höger och vänster i flödet (oh nej då jag är inte bitter) så traskade jag och lille B i snöyran till bussen på väg till namngivningsfest i söndags. Not my cup of väder om man säger så. Men man ska inte klaga - idag kl 16:07 var det inte helt mörkt och så var det inte för några veckor sedan. Det går verkligen mot ljusare tider.


Och dessa ljusare tider och tusen andra saker hann vi med att dryfta över ett glas rött igår jag och min fina Anna. Sommar, vandringar, bucket lists och tungor var några av samtalsämnena för dagen.
Alltid djupt och alltid nära till gapskratt. Det är mötena med min Anna det!

måndag 12 januari 2015

Snoppen & snippan


Ja men hörrni vilket ramaskri det blivit de senaste dagarna här i Sverige. Allt för att en herre i sina bästa år satt sig ner och på uppdrag av Sveriges television skrivit en pedagogisk text som handlar om det där vi vuxna har så svårt att prata med våra barn om. Om det där vi hyssjar och som vi gruvar oss för att ta det första samtalet ikring. Den där herrn satte sen en vansinnigt trallvänlig melodi till den pedagogiska texten. Och med en grafisk illustration som beroende på vem man frågar troligen har för långa ögonfransar eller står upp för mycket så har den lilla musikvideon fått en framstående plats i båda våra stora svenska kvällstidningars webb-upplagor och i varje social mediekanal som finns. Ja till och med You-tube valde att vuxenklassa denna video. Något som de senare tydligen har backat ikring. Idag valde allas vår Alex Schulman  att säga sitt om saken och videon hyllas till och med i USA.

Han kunde väl knappast fått en bättre marknadsföring den gode Johan. Stolt kan jag meddela att den där herrn i sina bästa år är en person jag har haft äran att få lära känna. En kreativ kraft, en glädjespridare och konstnär som förtjänar all publicitet och cred han kan få och de där bakåtsträvarna som nu klankar ner på texten har förmodligen haft en dålig dag eller kan möjligen aldrig se någonting med glimten i ögat.

Ni ser skaparen av texten bakom tangenterna i Bacillakuten-bandet varje söndag i Barnkanalen framöver. Härligt jobbat Johan, det enda jag möjligen har emot låten är att jag kan riskera att nynna på den i icke så lämpliga sammanhang framöver...

fredag 9 januari 2015

Jag och - matlagningen

Ordning och reda...
Jag var bara femton år, i det närmaste sexton, när jag flyttade hemifrån och ett av de områden som ganska hastigt och lustigt plötsligt blev det helt egna ansvaret var matlagningen. Och även om min kära syster de första åren ibland var orolig att jag skulle insjukna i skörbjugg på grund av ej så varierad kost, så klarade jag det fint. Till och med så fint att jag under några år, av min närmaste vänkrets, ansågs vara en riktig mästare på vissa rätter.

Olika tider i livet ger dock möjlighet till olika mycket utveckling av personliga talanger och matlagningen är något som har stått åt sidan ganska många av de senare åren.

Under mina tre år som sambo med bästa vännen Fia blev jag oftast utkörd från köket av anledningar jag ska komma till och under de senaste tio åren har matlagningen snarare varit J´s uppgift. Även det av olika anledningar. Det är liksom lika bra att hon vet vilka ingredienser som är i maten, annars vidgas näsborrarna och så blir hon skeptisk. En riktig finsmakare minsann. Så hur är då förhållandet mellan mig och matlagningen om man nu ska granska det lite närmare. Förhållandet är ganska bra, om jag får göra det på mitt sätt. Och på mitt sätt - då menar jag med ordning och reda. Och därmed återkommer jag till varför jag blev utkörd ur köket av Fia. Medan hon plockade fram, blandade samman och smakade av gick jag runt och frågade om hon verkligen skulle ha den där ingrediensen mer, annars erbjöd jag mig att ställa tillbaka den där den skulle stå. Och visst kan jag förstå att hon blev tokig.

Jag lagar gärna mat, välkänd eller ny. Men det ska vara ordning och reda. Lagar jag på recept har jag läst igenom hela receptet innan så jag vet vad jag har att vänta mig. Ingredienserna är framplockade i rätt mängd om möjligt och kan något ställas tillbaka efter att det är använt så gör jag så. Kastruller och annat diskas av efter hand. Sån är jag...

onsdag 7 januari 2015

Nu kör vi...


Jul - och nyårsledigheten avslutades igår kväll med en Vinterljuspromenad. En promenad som sannerligen inte imponerade på mig. Den absolut enklaste och den i mitt tycke absolut vackraste ljusinstallationen var den på bilden. Ett upplyst hjärta på gatstenen.
Jag tar med mig det in i vardagen 2015.
Nu kör vi!

måndag 5 januari 2015

Disney on ice

 
 
Det blev en intensiv gårdag tillsammans med grannfamiljen och deras lilla fyraåring.
Det största jublet på dagen var utan tvekan när ovanstående Olof äntrade isen i Globen.

 
Dagen började dock med strålande sol genom ett skitigt tågfönster.

 
Fortsatte med lunch inkl. mjukglassbuffé på Jensens boefhus.

 
Och avslutades med show i Globen.
Två små tjejer var överlyckliga på tåget hem och somnade inte alls
som föräldrarna hade trott.

lördag 3 januari 2015

Det var 2014 - och det var en berg- och dalbana

2013 blev 2014 och vi firade in det nya året tillsammans med min Fia och hennes familj här hemma hos oss. Vad som hände sen lär jag veta om några dagar när jag sammanfattat året i text och bild i detta inlägg. Det är sannerligen ett år som har gått i 180 och som jag delvis kan känna att jag inte upplevt på riktigt. Året domineras så klart av det nya lilla livet, mängder med arbete och den fantastiska sommaren. Det är inte mycket att vänta på. Spänn fast säkerhetsbältet så åker vi...

Januari
Det finns mornar som känns okej
även när det är som tyngst
Några dagar ledigt i början av året satt fint och vi hann med att åka skridskor, Vic var superbokad, vi storstädade (äntligen) bort julen, gick på bio och även jag hann vara lite social på kuppen.
Sju dagar in på det nya året körde arbetet igång igen och jag välkomnade förstärkning i arbetsgruppen. Det ante mig redan under 2013´s sista månad att 2014 skulle bli en utmaning rent arbetsmässig och jag skulle få alldeles rätt. Såhär ett år senare inser jag att man lär sig något av allt men under perioder har året varit riktigt tufft. Jag har lärt mig att tro på mig själv och det jag gör och jag har haft nytta av en av mina starkare egenskaper - envisheten! Utöver det har det funnits människor vid min sida som jag kämpat tillsammans med och det har varit ovärderligt.

På hemmaplan startade adoptionsprocessen för lille B igång så snart helgerna var över - vi blev stammisar på socialen kan man säga...
Mot slutet av månaden tog vi med oss lille B på träningsmässa och lyssnade på fantastiska Kristin Kaspersen. Styrelsen på förskolan firade av vår kära förskolechef som bestämt sig för att gifta sig och flytta till smålandsskogarna och så hann jag med Aiolidate med goa Lina. Vid närmare eftertanke tror jag att detta året kan komma att gå till historien som det året vi lyckades med absolut minst tillfällen att ses Lina och jag, trots att vi bor bara kilometern ifrån varandra och jobbar med ett kvarter oss emellan. Skärpning till 2015, eller vad säger du Lina?

Februari
Februari rivstartade (mer än vad jag gjorde) med Melodifestivalsdeltävling, den första i ordningen, i Malmö. Den avnjöt vi framför TV:n i Kisa.
Dagen därpå var det dags för vårt stora hjärta att lämna ifrån sig sina käraste ägodelar. Napparna.
Bamse, Lisebergskaninen och tomten blev alla ratade att få ta hand om dem till förmån för Frippes grisar. Frippe är en grisbonde som bor i närheten av förskolekompisen G:s farmor och farfar en bit utanför Norrköping. Och eftersom G gett sina nappar till de små griskultingarna skulle även lilla V göra det. Och Frippe tog emot oss och napparna blev lämnade.

På väg in till grisarna. Kompisen
G med en skyddande hand om Vic.
Gullungar.
Napparna är lämnade men nånting luktar :-)

Sakta men säkert började lilleman få bättre och bättre sömnrutiner och mina kvällar med en trött och skrikig liten B började övergå till kvällar där han somnade ifrån mitt sällskap. Livet började återvända.
Observera längst upp till vänster :-)

Helg nummer två i februari bjöd på baluns. Minimelloevent i Gränden och lilla V träffade the one and only Minimello-Ylva innan hon och den andra mamman gick på genrep i Cloetta center och deltävling två av stora melodifestivalen. Själv mötte jag upp Anna på BK:s för liten vindate innan jag och svärmor gick på kvällens deltävling live och såg årets vinnare på nära håll.

Det bloggades inte mycket i februari, ja inte på hela året faktiskt. Men alla hjärtans dag berättade jag om... Dagen efter låg jag sjuk och missade bröllop för tidigare nämnd förskolechef.

Jobbet dominerar de små noteringarna i den analoga kalendern. Men mitt i månaden fick jag ett bryskt uppvaknande när livet knackade på. Vi besökte ögonmottagningen med lille B. Vi hade fått remiss för rullningar som han gjorde med ögonen och de beskeden som gavs där lämnade oss någonstans mellan hopp och förtvivlan utan speciellt många svar.

Mars
Mars månads andra dag tillbringades på Leos tillsammans med Johan, Linda och barnen, ännu en av de händelser jag faktiskt bloggat om under året. Det är inte många.
På självaste mellofinalen fick vi finbesök av Johanna och vi satt klistrade och nervösa här i soffan.
Mars är också månaden när vi tillsammans med grannarna på andra sidan väggen började planera stenläggning på framsida, gräs på baksidan och altan. Ett projekt vi sent ska glömma och som jag borde ha skrivit om...

Mitt i mars satte jag mig sen i största hemlighet på en buss till Göteborg och därefter vidare mot Uddevalla. Målet var ett 40-årskalas och inte för vem som helst utan för min allra bästaste systerson Robin. Blåsningen gick bra och han anade inget. Fantastiskt kul att överraska.

På väg att vakna.
Den 27 mars gjordes efter ovan nämnda besked en magnetröntgen på lillemans huvud, en röntgen som visade att allt var som det ska och en dryg månads oro kunde läggas till handlingarna. Att lämna ifrån sig sin lilla tremånaders bebis för att söva och röntga honom är dock inget jag önskar att någon behöver göra.
Hjärtat brister när man lämnar den lille även om man vet att han är i goda händer. Någon timme senare rullades han in till oss på den största sjukhussäng jag någonsin sett. Han vaknade efter en stund och trots lite dåsighet var det matfokus ganska direkt. Som vanligt när det gäller honom.

Sista helgen i mars besökte vi J´s lillasyster N i Norrköping för 25-årskalas.

April
Månad nummer fyra på året återfår jag tydligen skrivlusten och tecknar ned både tankar om att vara mamma, om känslan av att plötsligt känna sig hemma där man inte trodde, om familjen och om han med stort H. Jag mötte också upp andra schlagernördar hos Pierre för att spana in startfältet i Köpenhamn.


Påsken inleddes med ett kvällsbesök i foliepaket hos goa Lotta på Ahead. 

Men jag skrev även det inlägg som har blivit det absolut mest lästa här på bloggen. Det om när livet vänder och om livet med hypokondri och dödsångest. Inlägget var inte alls planerat utan ytterst spontant och jag är så glad att jag tog tillfället i akt och skrev när orden kom.

Fullt ös även i april alltså och sist men inte minst invigde jag och Lina i vanlig ordning Storans uteservering med ett glas rosé eller två!


Maj
Maj månad startade med magont och några dagar sängliggandes. Det dyker upp då och då och får mig att stanna till och ta det lugnt. Därmed missade jag både vårfest och kosläpp men fick istället till en och annan promenad!

I början av maj spenderades två arbetsdagar på konferens i Stockholm. Solen sken men det var kallt när lunch avnjöts på uteserververing i Kungsträdgården. I övrigt tar jag med mig visdomsorden på servetten från mitt första besök på Vapiano (good lord vilken fantastisk pasta!)
Några dagar senare fick vi besök av Johanna och Noah för att se Sanna knipa en hedervärd tredjeplats i Eurovision, ännu en nagelbitarkväll på Flöjtgatan.

I mitten av månaden vinkade jag av familjen och åkte på konferens på Djurönäset i Stockholm. Samtidigt tog de tillsammans med svärmor vägen förbi Norrköping med destination Mallorca och allt sammanfattades med bild och text såhär.

Tidigt en lördagsmorgon när norrmännen som bäst laddade för nationaldagsfirande satte jag mig så i bilen och körde de bekanta milen ner till mitt älskade Karlskrona för att möta upp Fia. Det var som om någon där uppe visste precis vad vi behövde. Solen strålade och vi fick en ljuvlig upplevelse och massor av tid att prata och umgås under ett dygn och förhoppningsvis har vi startat en tradition.



Trots ett välbehövligt dygn där jag laddade batterierna började vårens tempo sätta sina spår och vid ett sedan länge bokat möte några dagar senare fick jag kvitto på att jag behövde lugna ner mig för att hålla. Jag rensade kalendern från både jobb och privata aktiviteter, växlade ner och laddade batterierna. Och de sista dagarna i maj och första i juni var jag sedan på plats i Gävle för kusinträff. En träff som man skulle kunna säga tog en ände med förskräckelse - bokstavligt talat. Familjekonstellationer i all ära men ibland är lagom bäst och jag gläds över att fortfarande ha dem alla nära mitt hjärta och att alla fortfarande vill ha och har en plats i mitt liv. Och inte bara de jag känt sedan tidigare - nya familjemedlemmar presenterade sig dessa dagar. En alldeles särskild som jag inte tror att jag har träffat för sista gången.

Moster med lilla V
Hemresan spenderades i bil med syster svåger och systerdotter och moster fick träffa lille B för första gången och hälsa på lilla V och blåsa bubblor till stor förtjusning.

Maj månad bjöd också på finfina grader på termometern och de allra första grillningarna på altanen.

Juni
Första delen av juni dokumenterades dåligt här i bloggen men vi hann med nationaldagsfirande i Valla, ännu mer grill med grannarna och födelsedagsfirande för frugan i värmebölja altanen.

Sommarmiddag med personalen på förskolan och styrelsen, gräsläggning och feber på J och lillemann klämde vi också in på agendan och missade därmed en planerad Malmö/Köpenhamns-resa. Den ena kortveckan efter den andra avlöste varandra och jag började "vänja mig" vid lite ledighet.

Mitt i juni uppmärksammade jag bland annat Maria i ett inlägget om "exen".

På jobbet avslutade vi våren med AW innan alla började droppa av på semester och det var dags för midsommar i Kisa. Den sjätte i ordningen. Dagen efter drog vi mot Götet för Liseberg i dagarna två. Och sen återstod endast en arbetsvecka innan fem veckors ledighet.

Vädret kunde varit bättre när jag stämplade ut den 27 juni och begav mig hemåt för att fira in ledigheten med tacos tillsammans med grannarna. Men vem brydde sig väl om vädret en dag som denna när nyheten om ännu en kunglig förlovning nådde mina öron.

Första semesterdagen, lördagen den 28 juni, minns jag tydligt. Jag fick sovmorgon, kom ner till en lugn förmiddag och kröp upp i soffan med en filt och en kopp the medan regnet smattrade på rutan. Aldrig någonsin kunde man då ana vilken sommar det skulle bli. Aldrig någonsin hade jag heller kunnat ana att det skulle ta sån tid att sammanfatta 2013 - ett halvår. Men är det semester så är det, då finns tiden att tänka tillbaka och skriva ner. Därmed publicerades årskrönikan för 2013 mitt i sommaren.

Juli
Sommar och semester ger inte bara mer tid till att blogga, det ger också mer tid till att motionera. Och det gjorde jag. Obokade och lata dagar fylldes med promenader, löpturer och Sommar i P1 i öronen.

En av sommarens alla fantastiska vyer

Lille B envisades med att vakna okristligt tidigt och jag fann mig själv med kaffekoppen i högsta hugg på altanen runt 5:45 flyttandes tomatplantor till solen... Ja jag blev minsann lite huslig på kuppen.

I början av månaden tittade Fia med familj förbi Ullstämma och det blev tjejsnack över ett glas rött till långt in på småtimmarna.


Dagarna därpå tog jag hand om en nyopererad Johanna på bästa sätt jag vet. Med Mamma Mia-film och choklad!

Julidagarna flyter ihop lite i minnet. Allt är ett sammelsurium av poolbadande ungar, utflykter till badsjön, besök från vänner och bekanta, grillningar på altanen - både vår egen och andras, gräsklippning och små miniutflykter när andan föll på. Och emellan varven slöt vi sen på kvällen upp vid vårt lilla cafébord på framsidan, grannen och jag. Strax innan solen försvann bakom hustaken mittemot intog vi varsin öl och lite snacks och dryftade livet...

Mitt i värsta sommaren anordnades brännboll och gatufest och det var inte utan att det var lite tungt i huvudet när vi satte oss i bilen dagen efter och drog till västkusten för 6-årskalas för V´s kusin. Kalaset kom dock aningen i skymundan för min del till förmån för den traumatiska upplevelse som skedde lite senare på kvällen, när jag stod öga mot öga med den första livs levande älgen jag sett någonsin.

Den 28 juli vann domen laga kraft som gjorde mig till mamma till vårt lilla hjärta även i lagens mening. Det firades med att jag åkte iväg på tjejdygn till vackra Nedralid med min älskade Anna. Och sen drog några veckors GI-kost igång.

Augusti
Vi avslutade min semester och inledde augusti med besök på Kolmården och dagen till ära skedde såklart ett större driftavbrott i vår IT-miljö och jag stod mer i telefon än såg på djuren vissa delar av utflykten.

Det var inte utan lite ångest semestern var slut den fjärde augusti. Full gas direkt och på årets varmaste dag (34 grader sisådär) passade vi på att flytta på kontoret...

Nytt kontor och ny telefon. Min iPhone 4:a fick en rejäl spricka när den landade lite olyckligt på altanen i somras och det var dags att lämna den bakom sig efter tre och ett halvt år. Numera är det jag och min femma istället.

Och kan man tänka sig - i augusti hann vi ses igen, jag och Lina - för 6,3 kilometer tjomotion. Skandal att detta blev vår sista date för året när jag vet att det har hänt galet mycket i bådas våra liv så nästa träff får vi avsätta en avsevärd mängd timmar för.

Augusti är sedan 2010 Victorias månad. Detta år med tre (!) kalas. Det första redan lördagen innan födelsedagen. Tema: piratkalas och huset fylldes av kompisar. Kalaset avslutades med skattjakt med riktig pirat till både gråt och förtjusning.

Sommaren började obönhörligen lida mot sitt slut. Grillkvällarna blev färre och färre. Plötsligt var det kyligt och inte bara svalkande en morgon när jag klev ut till tomaterna på altanen och en fredag i augusti var det så dags för post-semester-AW på storan. Det innebär att Anna drar ihop nära och kära och folk som inte känner varandra alls och så ses vi. Den enda gemensamma nämnaren (eller i alla fall en av de få) är just hon. Alla känner Anna liksom...

Lika ledig som jag känt mig under sommaren, lika lätt var det att glida in i och helt uppslukas av arbetet. Och ett av resultaten av det är att jag verkligen behöver helgernas ledighet och avkoppling. Det är då jag visar mina lite mer osociala sidor. Som på kräftskivan exempelvis.

September
I september gästspelade jag tillsammans med en kollega som föreläsare på Linköpings universitet. Ämnet var beredskapsarbete och information i samband med allvarliga händelser i samhället. Ett ämne som jag arbetat mycket med under året och som kommit att intressera mig mycket.

I september lämnade vi också unge herr Tonéri hemma och åkte på dop i Göteborg. Barnens yngsta kusin döptes och det blev en mysig tripp för tjejerna i familjen.

Flickorna Tonéri på väg till Götet

Som sig bör domineras annars september av arbete, arbete och åter arbete. Budgetar ska sättas, planering för kommande år ska göras och till det lägger vi det dagliga som inte får komma i andra hand. Då blir gärna 40-timmarsveckan en 50-timmarsvecka. Under september fick vi också information om förändringar organisatoriskt på arbetet. Nya funderingar dök upp i min värld och ännu en resa påbörjades.

Helgerna användes till avkoppling, bland annat med svampletning med svärmor och V. Men också för gala. Denna gången näringslivsgala med Anna på Konsert & kongress och efter det en lite senare kväll än jag planerat. Eller kanske snarare tidig morgon. Den planerade storstädningen på lördagen blev aningen tyngre att genomföra efter att ha svirat runt på Riva till 03.

I slutet av september var det lilla V:s tur att besöka ögonmottagningen och få konstaterat att synen på vänster öga är mycket dålig. Glasögon provades ut, i rosa och lila såklart! Senare delen av september summerades i bilder på bloggen i oktober.

Oktober
I övrigt inleddes oktober månad med AW - två sönderjobbade kollegor som knappt orkade hålla ögonen öppna fram till klockan 21.

Dagen efter mötte jag upp en journalist på ett fik här i stan. Resultatet av det mötet kommer nog att dyka upp någon gång under senvintern. Första fredagen i oktober hade jag egentid när frugan var ute och svirade. Egentid som dokumenterades såhär.

Kanelbullens dag spenderade jag hos Lotta på Ahead och blev höstfin i håret och dagen efter tog jag med mig lille B till Kaga och hälsade på Anna.

Dag åtta till tio spenderades i Götet på resa med jobbet. Utmaningarnas resa kan man säga efter att rummet andra natten var beläget på våning 20. Annars var nog den stora behållningen av resan reaktionen på den stackars receptionisten på hotellet som fick en helt egen statusuppdatering på FB av mig.

Knappt hade jag hunnit landa hemma innan det var dags för diverse resor runt om i Östergötland. Två dagars stormöten i Motala och Norrköping innan det var dags för lunch-till-lunch-event på Vildmarkshotellet i Kolmården tillsammans med närmaste arbetsgruppen.

Det blev en lugn helg efter det när jag istället släppte iväg frugan på galej och fick sällskap av en liten prins i soffan till premiären av Så mycket bättre.





Under oktober månad besökte jag även Stockholm tillsammans med Eva-Lena och Susanne och förundrades inte bara över att det var svart toalettpapper på Clarion Sign utan även över hur frispråkiga många kan bli i kommentarerna kring inställningen till just det svarta pappret, sedan jag valt att lägga ut bilden här nedan på både FB, Twitter och Instagram.



Genomgående för 2014 har varit att det kan bli för mycket av det goda. I detta fallet arbete och en av oktobers sista dagar fanns återigen den där stöttepelaren vid min sida och skickade helt sonika hem mig från jobbet med ett enda uppdrag. Att koppla av. Det gjorde jag bland annat såhär och såhär.

Oktober månad avslutades sen med en hel massa kvalitetstid. Bland annat middag och vin med en av de kollegor som jag kämpat tillsammans med i arbetet kring beredskapsfrågor det senaste året och mysfrukost på Espresso house med Johan.

November
Årets näst sista månad inleddes med resa till svärfar i Kisa. Några dagar senare besöktes Riva tillsammans med styrelsen på förskolan. Titt som tätt eller i alla fall en gång per termin, slår vi på stort och träffas under lite trevligare former än i förskolans kök. Av detta tillfälle minns jag som bäst den geniala efterrätten jag hittade på menyn - SMÅGODIS!!!

Flera arbetsrelaterade kvällsaktiviteter var inbokade under första delen av november och det var inte utan att jag saknade mina små hjärtan när det enda jag lyckades se av dem var när de var nerbäddade i sina sängar när jag kom hem runt midnatt...

Men det var inte enbart arbetsrelaterade bokningar i kalendern. En fredag i mitten av månaden mötte jag upp bästa grannen för en efterlängtad helkväll på stan.

En söndag i mitten på månaden var det sedan dags att fylla trettiosju. Det blev jordens mysigaste dag och jag berättade om den på detta viset här på bloggen.

Från 37-årsdagen

Veckan därpå nämner jag orden "jag är i fas" och vips påbörjas några veckor av total kaos. Frugan skadar sig och blir halvt invalid några dagar medan jag själv är på väg på utbildning i Malmö. En resa som kom riktigt väl tajmad. Förutom utbildning passade jag på att strosa runt i kända kvarter, träffa vänner och sova.

På hemmaplan blev J bättre i benet medan lilla V fick feber. Mitt i allt det som kallas livet och till det händelser och sammanhang som det inte berättats om filosoferade jag kring vardagen och livet som den ser ut men som den inte alltid beskrivs. När lilla V blivit bättre var det den lille skruttens tur att bli sjuk. Feber och sömnlösa nätter. Och med sömnlösa menar jag verkligen sömnlösa. På jobbet intensivt arbete inför namnändring, kollegan som åkte på en månads semester och ekonomifrågor som skulle lösas innan året var slut.

Mitt i fredagsmyset med Johanna i slutet av november flög febern på mig och jag låg däckad när november blev december, när adventspyntet plockades fram och första ljuset tändes.

December
Några dagar under täcket, av- och ombokade möten, ett stilla kom igång med arbete på hemmaplan. Så inleddes december. Jag fick möjlighet att lämna den stora skruttan på förskolan. Förskolan med världens bästa personal som hälsar föräldrar och barn välkomna till en ny vecka på nedanstående sätt.


Avtalsfrågor städades av till sent på kvällen, julpyssel och AW på förskolan enligt sedvanlig rutin. B blev sakta sakta något bättre och sömnen och därmed det normala livet återkom. Och så natten innan det planerade kalaset för den lilla ettåringen så vaknar jag av att lilla V ropar. Handsprit och hink plockades fram. SMS skickades ut om det inställda kalaset. Tårtan avbokades och dukningen plockades undan. Av lilla V:s kräksjuka blev det inte något mer. Istället var det dags för B att få feberomgång nummer två. Det var en stukad familj som firade Lucia på förskolan och ställde till med försenat (och något mindre) kalas helgen efter.

Ettåringen
Lillskruttens egentliga födelsedag firades med frukost på sängen. Intressantast var mackan med ljuset på. Presenterna kom i andra hand.

Mitt i julstressen bet jag av en tand och blev därmed 750 kronor fattigare.

Thea och Vic
Sista fredagen innan jul slöt jag upp med Anna på Storan för AW och efterföljande julmingel med SEB på BK:s. Fjärde advent tog jag med mig kidsen och åkte ut till Kaga för julpyssel med Anna och Thea.

Julveckan inleddes med matthet på undertecknad och lite senare feber på den stora snäckan. Men någonstans visste nog en högre makt vad som behövdes och kvällen innan julafton sov båda barnen innan klockan slagit halv åtta. J och jag kunde i lugn och ro slå in de sista paketen och placera dem under granen och i tomtens säck som levererades till grannen. Med uppesittarbingo på TV och glögg i glaset andades jag ut i soffan och hade somnat innan fyrans bingo började.

Julafton inleddes med små feberfria fötter som trampade ner till granen och fortsatte med grötfrukost hos svärmor Marie. Eftermiddagen spenderades med lilla familjen och svärmor hemma på Flöjtgatan med både Kalle, julbord och tomte innan både jag och J lyckades somna vid nattningen medan snön började falla och ge lite extra julkänsla.

Efter lite jul- och födelsedagsfirande i Kisa var det i mellandagarna dags för kalkonmiddag hos J´s moster. Men innan dess passerade en tuff årsdag. Tio år sedan tsunamin i Sydostasien - tio år sedan många miste nära och kära. Tio år sedan du blev en ängel inte bara här på jorden Sandra.

Under ledigheten har jag även passat på att göra något som jag är ganska ensam om att gilla. Gå på bio - helt själv! Vilken avkoppling! Filmen då? Micke och Veronica. Feelgood och skratt och fin kemi mellan David Hellenius och Isabella Scorupco.

Mängder med minusgrader och snö präglade sedan dagarna innan nyårsafton. Overaller, pulkor och promenader till backen avlöste varandra.

Nyårsafton inleddes sedan med en tradition vi hållit i sedan vi bodde i Malmö. Nyårspromenaden. Den har promenerats i Malmö till havet i Limhamn, i Kalmar ner till sundet och Ölandsbron och i Södra Ekkällan till Tinnerö.

Nyår anno 2010 i Kalmar
I år bar den av till Landeryd med nya människor. Grannarna och J´s lillebror var vårt sällskap detta år. Aktiviteten var varmchokladdrickning och korvgrillning. Kvällen spenderades sedan hemma hos oss med ovan nämnda lillebror och grannarna på andra sidan väggen. Med trerätters och sällskapsspel och ytterligare en somning vid nattningen.

När 2014 blev 2015 tittade jag ensam på raketerna från vår baksida medan J från sovrumsfönstret beskådade detsamma, redo att krama om de små om de så önskade. Samma vy men olika perspektiv.

2015 kommer att bli ett händelserikt år - det vet jag redan nu. Det kommer att bli tufft och stärkande, givande och annorlunda. Jag avlade inte några nyårslöften. 2015 ska bara upplevas.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...