torsdag 21 november 2013

En dag fylld av känslor



De finns dom som säger att uttrycket ovan är uttjatat. En dag som denna känns det helt rätt. Var i nuet, fånga dagen, imorgon kan det vara för sent.

När min klocka ringde vid 6 i morse, väcktes min bästa vän F på en sjukhussal i Göteborg. En timme senare skulle hon vara redo för operation. Idag var dagen D. Dagen då hon gav sin bror ett nytt liv i form av en njure. När jag strax efter fem i eftermiddags tog upp telefonen för att ringa ett samtal till avdelningen tog jag först en snabb titt på Instagram.

Mållös stannar jag upp vid en annan nära vän, Linas, bild för dagen. Lina som jag berättat om förr. Som delat sin sorg och sin väg tillbaka efter sin brors självmord i sin blogg. Som nu åter får se sorgen på så nära håll man kan se den när hon nu ännu en gång fått sända en av sina nära till änglaskaran mycket hastigt nu på morgonen.

Efter en stund tar jag mig samman och ringer samtalet till Göteborg. Operationen har gått bra, F är på väg från uppvaket och vad man vet mår hon förhållandevis bra. En tår trillar av lättnad, huvudet börjar värka när spänningen släpper och jag tror att sköterskan på andra sidan luren hör att rösten skär sig för han berättar lite mer och lovar att hälsa när han träffar min vän.

Ett liv slutar, ett annat väcks på nytt av ett tredje som gjort det största man kan göra här i livet när  hon gett av sig själv, bokstavligen.

En dag fylld av känslor, av sorg och av tacksamhet!
Carpe diem!

söndag 10 november 2013

Framtid - nutid - dåtid


Söndag - farsdag - packningsdag. Mitt i nutiden men mellan dåtid och framtid. En söndag med lite mer känslor i kroppen än alla andra dagar, varför vet jag inte. Allt blir bara lite mer tydligt en dag som denna.

En dag när Facebook och Instagram flödar över av bilder på pappor som gratuleras på farsdag. Jag skulle vilja göra samma sak. Men min pappa ligger nerpackad i lådorna längst in på vinden. I lådorna med fotoalbum med framkallade bilder. Min pappa blev aldrig förevigad digitalt av mig. Än så länge lever hans minne bara analogt. Kanske har jag sett till att han finns digitalt till nästa års fars dag, eller inte. Han passade nog bättre i en analoga världen min lilla pappa.

En dag som inte kommer att firas i vårt hem, någonsin. Eller i alla fall inte förrän om många år när lille Mini som ännu ligger i magen kanske en dag blir pappa. Dåtid möter nutid.

En dag när jag packar lådorna i vårt hem för att flytta till ett nytt, en dag när musiken på Spotify påminner mig om dåtiden. Spellistor med låtar som representerar så många olika perioder i mitt liv. Perioden på de 25 kvadraten i en garagelänga på en återvändsgränd i Karlshamn när jag just flyttat hemifrån, om tiden när man var vaken dygnet runt i princip och MTV stog på nätterna i genom och om tiden i Helsingborg sommaren 1994. Om resor tur och retur Karlskrona-Trollhättan och uppstart av nya casinon runt om i Sverige. En tid när jag var fri som fågeln, utan något som band mig någonstans eller till någonting. Om tiden för ett år sedan, ensam med thaimat i påse och ett glas rött medan det som egentligen var mitt liv levde vidare på gården bredvid.

Söker man efter bilder på google som representerar framtid, nutid och dåtid är det vanligast förekommande motivet en jordglob. Passande på sätt och vis. Ha en fin dag och en fin fars dag alla pappor där ute.

lördag 2 november 2013

Tre veckor kvar...

Idag tror jag att det där flyttsuget infann sig. Med sjukt mycket omkring mig har jag inte riktigt fattat att vi ska flytta ens. Och ändå blir jag konstant tillfrågad hur det går med packningen.
Det och när det är bebisen ska komma. Inte ett dugg stressande - alls!

Idag är det i alla fall tre veckor kvar. Tre veckor och en dag om jag ska vara petig.
På förmiddagen har vi packat kök och ska fortsätta under eftermiddagen när mormor kommer och hämtar V. Hoppas hinna ge mig på hallen också men det återstår att se och det är ju en dag imorgon också. Men jag känner en viss tidspress, det ska erkännas. 80 timmar övertid på en dryg månad, rekryteringsarbete på förskolan och en gravid fru är inte de saker som förenklar packningen om man säger så.

Men lite paus måste man ta sig, nu pausar jag för ett litet blogginlägg och för att visa upp de första bilderna som är tagna med den nyinhandlade kameran. Äntligen en lite bättre variant. Här ska fotas på lillebror och storasyster. Och kanske lite PEZ-Spindelmannen...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...