fredag 27 september 2013

Det var en kamp - nu är det en tid!

För drygt ett år sen lärde jag min vän och kollega finesserna med Instagram. Han var ny på detta sociala medie. Han var också "nybörjare" i träningsbranschen. Han blev @grevenskamp på Instagram och i mitt liv. Han tränade (och instagrammade)... Varje dag... Flitigt och utan svackor. Vi peppade och han höll i.

Idag när vi pratade som så många gånger förr, när det ena ämnet avlöste det andra, då kom Instagram upp. Han har inte varit så aktiv på slutet.

Ikväll hade jag en "ny" gillare. @grevenstid
Förutom det vansinnigt fyndiga namnet så känns det rätt. Det är inte en kamp längre. Det är en tid. Drygt ett år senare körde han idag ben på gymmet. I tisdags tog vi en lunchpromenad. Men måndag, onsdag, fredag är det gymmet som gäller - vill jag boka in lunchprommis får det bli övriga dagar.

Det som var grevenskamp har blivit grevenstid. Jag tror att han har uppnåt lite av det som var målet. Att det sunda levernet i form av träning ska bli en del av vardagen. Grattis min vän! Du gjorde det! På tisdag tar vi en prommis till - en vacker dag har jag också lyckats lika bra som du!



onsdag 25 september 2013

Min nya diet

Har ni hört talas om 5:2 och 16:8?
De kan slänga sig i väggen. Min nya diet heter "jobba så mycket så du inte hinner stoppa i dig mer än då ska". Den verkar funka!

söndag 22 september 2013

Jag ska inte ropa hej...

Inte riktigt ännu.
Men det går ganska bra nu.
I ett par veckor har det gått ganska bra.
Jag står ståndaktigt emot dåliga saker.
Äter lite mindre portioner av det jag äter.
Har det slunkit ner något sött har det varit av typen hembakad paj, inte lösgodis.
Jag känner mig stark.
Jag vill lyckas.
Men jag vill göra det på mitt sätt.
Via ett sunt leverne och inte svältdieter.

lördag 21 september 2013

Från sofflocket...

Nja, kanske inte lock, men ni fattar!
Nerbäddad under filt.
Återstår att se om jag håller på att bli sjuk eller om jag bara är väldigt trött.
Hej på er!

fredag 20 september 2013

Och det blev morgon

Och det blev morgon och det blev huvudvärk på aftonen den tredje dagen.
Det var i förrgår.
Nu mår jag bra!

lördag 14 september 2013

September so far...

När dagarna bara försvinner finns det ett enkelt sätt att sammanfatta det hela på. Man tar en titt i mobilen och ser vad man har förevigat! Imorgon har halva september gått och såhär har månaden sett ut hittills.

I början av september var jag tillbaka på Riva.
Denna gången för styrelsemöte med avtackning av två goa
styrelsemedlemmar.
En tidig torsdagmorgon lämnade jag Linköping
och begav mig på tjänsteresa till Uppsala
Där dom hade coola speglar i taket vi lunchen...
Och bra budskap på speglarna på toa!!!
Arbetsveckan avslutades sen med besök hos Lotta på Ahead.
Lite mörkare toner nu när vi går mot höst.
Och på en annan blogg var det
100 dagar kvar...
Veckan i sig avslutades med att
jag och svärmor var på kärleks- och
schlagermässa i St Larskyrkan
Och när det blev måndag morgon kändes
det som att hösten hade kommit
Ljuset är liksom annorlunda även om
eftermiddagarna är ljuvligt varma
för att vara september.


I tisdags var vi och tittade på lillebror hos
doktor Selbing på Crocus...
En trött liten bror verkar han vara :-)
På eftermiddagen var det dags för lilla V att få samma
lyx som mamma C - besök hos Lotta...
Flätor fick jag också men färgen kan hon få ha för sig själv.
I onsdags begav jag mig sedan några mil västerut
tillsammans med ett gäng goa kollegor.
Höstkickoff väntade på Medevi brunn i dagarna två!
Med anor från 1600-talet blir det charmiga rum...
Charmiga omgivningar...
Och charmiga omgivningar att leka lekar i...
Här slår vissa av oss sina kloka huvuden ihop...
Efter två intesiva dagar i Medevi var jag
verkligen superpigg när klockan ringde
innan fem dagen efter...
Dags att ut och resa igen...
Denna gången till Stockholm...
Och seminarie om avtal en hel dag...
Kanske inte låter så lattjo men det var spännande.
Och så fick jag kändisspana.
I Stockholm brukar det liksom inte vara någon sport.
Men ser man Peter Forsberg - då spanar man!

Efter seminarie och kändisspan begav jag mig till Ordning & Reda på NK där jag fick en obehaglig överraskning. Min älskade kalender, 365:an som jag brukar kalla den, day by day som den heter, har utgått. Att de inte hörde mitt skrik upp till översta våningsplanet och att inte vakterna kom rusande när jag skrek är en gåta... Det är sorg just nu. Om det var det eller det faktum att det var så vansinnigt trevligt vet jag inte, jo det var nog det sistnämnda, för inte ett enda foto tog jag sedan på kvällen när jag träffade Sara som jag skrev om för en tid sedan. Tre timmar försvann fort vill jag lova och jag hoppas vi kan ses snart igen.

Efter en lång dag där jag landade hemma runt halv tolv på kvällen tog jag tacksamt emot en sovmorgon i morse. Tjugo i åtta slog den lilla guldlocken upp sina blå. Klockan nio infann vi oss på Knatteskutt och sedan har dagen mestadels spenderats på Cloetta center och Bomässan där lilla V hittade en ny favorit.

Han hette Fixit och var Bomässans
maskot med verktygsbälte.
Vic var hack i häl!
Frugan har redan tagit sitt förnuft till fånga och lagt sig. Jag ska strax göra detsamma. Imorgon blir det massage, veckohandling och fotbollsmatch i Linghem. Det gäller att hålla igång!

måndag 9 september 2013

In your face...


Vid kvällens nattning krävdes visst förhandlade med den lilla Guldlocken innan hon till slut valde att somna. Till saken hör att det just nu är bara en av mammorna som gäller när det ska sovas. Undertecknad.

Så föll det sig att minstingen i familjen gjorde ett besök på toaletten mitt under nattningen och undertecknad passade då på att göra lite annat så länge... Efter en stund ropar det lilla livet för full hals.
- Cornelia
Eftersom jag var lite upptagen bad jag J gå in till henne.
När frugan öppnar dörren tittar det lilla livet förvånat upp och säger bestämt:
- Heter du Cornelia eller?

lördag 7 september 2013

Tystnaden

Tystnaden beror på hysteriska dagar fyllda med arbete och andra uppdrag.
Dagar när möten är inbokade över lunchen och jag är glad om ett annat möte slutar lite tidigare så att jag hinner handla en sallad att få i mig på det där lunchmötet.
Dagar med tidiga mornar på jobbet, hämtningar på dagis följt av styrelsemöten på kvällen.
Dagar med tjänsteresor som startar klockan 4 och slutar strax efter 24.
Om kvällar när jag får tämja mitt humör och uppbåda tålamod att "hinna" natta min lilla guldlock eftersom jag behöver arbeta några timmar innan sängen kallar.
Dagar som måste upphöra inom kort. Och det kommer de att göra. Det är en begränsad period i livet.

Det är dessa perioder som känns så viktiga där och då som plötsligt känns oviktiga när ens bästa vän ringer och berättar att hennes lilla dotter fått diagnosen diabetes. Som grädde på det berömda moset till alla andra tuffa saker som händer i familjen.

Dags att stanna upp och fundera och prioritera. Prioritera det viktiga!


söndag 1 september 2013

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...