lördag 31 augusti 2013

Man vet att det är hektiskt...

Man vet att det är hektiskt när
- man inte hinner blogga
- man inte gjort mer än två inlägg på Instagram på nästan en vecka
- det inte tagits mer än ett kort med mobilen på samma tid och det fotot är på en kaffemugg från EH.

Jo det är hektiskt nu.
Inte just NU.
Just nu sitter jag och slappar i soffan, en lördag, klockan är kvart i åtta och lilla V sover sen 45 minuter tillbaka.
Det senaste dygnet har spenderats med frugan. Med bara frugan. Vi var barnlediga. Skulle dragit till Mullsjö och bott på ett litet herrgårdshotell.
Men en förkylning som greppat frugan och en allmänt hektisk tid för mig stoppade oss.
I stället tog vi vårt förnuft till fånga.
Avbokade hotellet.
Åt middag på Afrodite och åkte sen hem och tittade på slutet av Kristallen innan vi däckade i sängen runt tio-tiden.
Lördagen spenderades sedan med frukost på Espresso house och lite shopping innan det var dags att hämta snäckan hos mormor.

Nu är det dags att med öppna armar välkomna september.
En september som innehåller tjänsteresa till Uppsala, internat med jobbet på Medevi brunn, tjänsteresa till Stockholm, två arbetspass på förskolan, knatteskuttsstart, styrelsemöte med avtackning av två styrelseledamöter på RIVA, ett ultraljudsbesök för att titta på mini i 3D/4D, stormöte och releasefest på förskolan och en resa till Göteborg för att träffa älskade systersonen. Och förutom detta en helt ny roll på jobbet med massor av utmaningar.
Det kommer bli ordentligt fullt upp i kalendern, precis som jag gillar att ha det!

söndag 25 augusti 2013

Det har passerat en treårsdag



Det har passerat en treårsdag. Vår lilla V har firat den tredje födelsedagen. Vi mammor firade den fjärde eftersom den första var den allra mest fantastiska dagen i våra liv hittills. En minut över halv sex på morgonen slog hon upp de blå och bestämde sig för att det var dags att gå upp. Jag hade all möda i världen att få henne att ligga kvar och vänta på att J skulle komma och sjunga och servera födelsedagsfrukost på sängen. Här ovan är hon ganska nyss uppstigen med favoritpresenterna hittills. En dockvagn, en liten dator från F&P och solisar. Det var innan mormor kom med sparkcykeln på eftermiddagen om man säger så... Eftermiddagen spenderad sedan genom att mormor hämtade på förskolan och sen kom gammelmostrar och sysslingar och firade.

 
Tårtan blev en bildtårta i år. Tjusig som tusan tyckte jag medan lilla V mest blev förvirrad och ville att vi skulle ta av locket.
- Vi äter det som är under, sa hon till mormor. Inte lätt att förstå att man kan äta upp Skrållan ;-)

 
När lugnet lagt sig och vår lilla docka somnat och jag hann med lite social medie-tid gick jag in i Timehop-appen. En app som samlar dina inlägg du gjort det aktuella datumet flera år tillbaka i tiden. Mina inlägg från den 20 augusti 2009 året innan lilla V kom och från året då hon just anlänt är ganska talande. Det fanns en tid när man prioriterade en bok och ett glas rosé. Jag säger inte att jag inte har tid att läsa en bok. Jag säger att jag prioriterar att inte läsa alls.


Eller så prioriterar jag att träffa vänner. Som i torsdags när det var dags att ta en date med denna brutta. Johanna som jag lärde känna för ganska exakt 10 år sedan i år. Det var just när jag flyttat till Linkan och vi började jobba på samma jobb. Av olika anledningar har tiden gjort att vi inte setts så mycket men när vi väl sågs var det som om vi aldrig varit ifrån varandra. Fina Johanna, vad jag är glad att du finns!

 
 
Efter en hektisk arbetsvecka körde vi på med ett kalas till för lilla V i lördags förmiddag. Och direkt efter det begav vi oss ner till Trädgårdsföreningen för Familjens dag och lite stadsfest. Där anslöt både mormor och bästa Macce och så blev det Mojje, besök på grekisk restaurang och en tur och en titt på Robin i kungstädgården.
Nu laddar vi för en ny - helt fullspäckad - arbetsvecka!

söndag 18 augusti 2013

I kategorin tänkvärt


Det händer ganska sällan att jag fastnar för och än mindre publicerar sådanahär bilder med tänkvärda ord på. Men denna kunde jag inte låta bli. Paulo Coelho är en stor favorit. Det var min tidigare kollega och vän Pernilla som fick mig att få upp ögonen och börja läsa. Det får nog bli en bok snart igen.

När man förstår att man är priviligierad

Fru och fru på bröllopsmiddag 9 juni 2010
 
Det händer ganska sällan att jag tar upp hur jag lever här i bloggen. I alla fall att jag tar upp det på ett sätt där jag diskuterar, propagerar eller manifesterar. I min profil står det att jag är fru till min fru. För det är jag. När vi gifte oss fick ni veta det och när jag blivit mamma till min lilla dotter via närståendeadoption fick ni veta det. Bilder läggs upp på min lilla familj som om det är det naturligaste i världen. För det är det. För mig.

Jag har aldrig dolt vem jag är. Jag lever som jag känner för. Jag kommer från en frikyrkligt uppväxt och det borde inte alls varit självklart för mig att plötsligt känna kärlek till en person av samma kön. Men det var det. Det var så självklart och är så självklart att jag aldrig ens reflekterat över att det skulle vara något annat än just självklart. Jag har heller aldrig behövt möta något motstånd eller agg mot det sätt vi väljer att leva. Kanske för att jag själv inte gör någon stor sak av det eller för att jag bara är priviligerad och aldrig har träffat någon som tycker något annat.

Men jag respekterar. Jag respekterar att alla inte tycker som jag. Hur ska jag annars kunna förvänta mig att alla ska respektera mig?

Jag tycker att Emma Green-Tregaro gjorde rätt i att måla sina naglar i regnbågens alla färger. Och jag tycker att många andra gjorde rätt när de publicerade hennes manifest på sociala medier under hashtagen #goemma. Men jag gjorde det inte själv. Jag tycker det är fint att man i samband med pride sätter en flerfärgad hand med budskapet "Vi gillar olika" på sin profilbild. Men jag gjorde inte det heller. Jag är och jag lever och jag är den jag är och det är mitt sätt att visa att all kärlek bör accepteras.

Anledningen att jag skriver detta inlägg just idag är att jag i morse i Nyhetsmorgon hörde nyheten om att Nya Zeeland som första land i sin region från och med idag tillåter samkönade äktenskap. Grattis Nya Zeeland. Måtte många länder följa efter. Jag känner mig priviligierad att mitt land tillåter detta. Mitt land och bara 13 andra av jordens 245 länder. En skrämmande liten siffra, jag trodde nog i mitt stilla sinne att det var flera. Många andra har därmed inte samma möjligheter som vi har haft att leva precis som vi vill. Och det är just det som gör att jag skriver detta...

Lågenergidag och en svullen vänsterfot

Med regnkläder på - påväg
för att inhandla lördagsgodis!
Jag ser definitivt gladare ut än vad
jag kände mig.
Lågenergidag. Det har ni kanske inte hört talas om. Lågenergilampor känner ni till, men lågenergidag? Jo det är en dag när man är så trött både fysiskt och mentalt att man helst inte önskar att någon ens tilltalar en för man orkar inte svara.En sådan dag hade jag igår. Helt utpumpad efter två intensiva dagar i slutet av veckan.

Jag och liten V tog det ganska lugnt när den andra mamman var på stan och fikade på förmiddagen. Vi var och handlade lördagsgodiset och mös med det framför TV:n och sen åt vi en enkel lunch innan lite middagsvila.

När hon som varit och fikat sedan kom hem unnade jag mig att krypa ner under en filt och kolla på fri-idrott stora delar av eftermiddagen. Det behövs ibland men jag tar mig mycket sällan den friheten.

När det sedan närmade sig läggning av den lilla blonda hade jag kommit fram till vad jag behövde. Jag behövde en powerwalk. Jag behövde mina fem kilometer. Sagt och gjort, det brukar inte hända en lördagkväll, men jag snörade på mig träningsdojorna och drog ut.

Kände en svag känsla av inspiration och jäklaranamma. En svag känsla av att det nog kunde ta någon form av fart nu mitt tränande. En och en halv kilometer in på rundan ska jag vända mig om och titta om det kommer någon bil innan jag korsar en mycket glest trafikerad väg. Jag kliver på ett stycke asfaltsbit och trampar så snett att jag nästan trillar. Det gjorde rejält ont. Fick stå still i några minuter med svimningskänsla och illamående. Men så började det sakta avta och jag stolpade vidare lite försiktigt. Tänkte nog ta en lite mindre runda men så kom jag igång och körde på. Det slutade med att det blev hela rundan och jag sprang delar av den.


Det slutade också med att jag idag har en rejält svullen vänsterfot som jag inte riktigt kommer överens med. Min första riktiga träningsrelaterade skada kan jag dock inte annat än vara ganska nöjd med. Det betyder i alla fall att jag har tränat :-)

lördag 17 augusti 2013

September...

Bräjnstorming kräver bulle och kaffe

Nej då, jag är inte förvirrad, jag vet att det är augusti i två veckor till. Men efter ett par dagar av intensivt brainstormande och workshopande iväg från kontoret kan jag inte annat än se framåt och se att det kommer att bli en hektisk höst. Precis som jag vill ha det. Och för varje dag som går så känns den bara lite mer hektiskt. Men det är då jag fungerar som bäst. Det är då jag får mest gjort. Det är då jag är som mest effektiv och målinriktad. Så jag tänkte att jag kan lika gärna klämma in ett par projekt till i den redan fyllda kalendern. Det är nog inte så svart att gissa vad det kommer att handla om...

Läs, bara läs!

Yllet - en av mina äldsta bloggvänner. Jag har följt henne sedan 2007 typ. Hon satte huvudet på spiken. Igen. Kort och koncist. Och mitt i prick. Läs dethär!

fredag 16 augusti 2013

Om dagen när jag ”sprängde” ett bankfack


Ja det låter naturligtvis mer dramatiskt än vad det är, självklart skulle jag aldrig syssla med något så olagligt som att spränga bankfack. Och egentligen sprängde jag inte det. Jag borrade upp det. Eller egentligen inte jag utan en man som arbetar med sånt, helt lagligt. Men det var på UPPDRAG av mig. Historien är som följer.

Jag är sedan i mars/april kassör i föräldrakooperativet där V är till vardags. Vid överlämningen från den förra kassören fick jag överta en nyckel till ett bankfack som är föreningens. Ungefär där startade min nyfikenhet och har sedan dess bara accelererat. E som var den tidigare kassören hade aldrig varit där och visste inte vad som fanns i det. Men det skulle jag ta reda på. Efter mycket om och men lyckades jag hitta en tid att traska in på banken. Glad i hågen visade jag upp nyckeln och frågade var jag skulle gå. Killen bakom disken tittade på mig som om jag var från en annan tidsålder och sa att sådana nycklar hade de inte haft till bankfacken så länge han hade jobbat där, vilket i sanningens namn inte bör vara så länge med tanke på det lilla livets ungdomliga utseende. Föreningen ska ha fått meddelande om att kvittera ut en ny nyckel och eftersom bankfacket fanns kvar och var aktivt hade någon gjort så. Men nyckeln har inte hittats trots eftersökningar hos före detta kassörer.

Så kom det sig att jag i tisdags infann mig på banken och under högtidliga former fick följa med ner i katakomberna och in bland bankfacken där en man från Robur stod beredd med borrar av olika de slag. Att filma själva ingreppet var det inte tal om, gissar att det inte lämpar sig med en instruktionsfilm. Men jag kan säga er att ta sig in ett bankfack är INTE det lättaste.

Så vad var det i facket då? En liten bunt papper minsann, med ett meddelande från en tidigare kassör att de dryga 34 tusen kronorna som funnits där i oktober 2006 hade tagits ut till förmån för föreningen. Det hade ju kunnat finnas vad som helst där i och även om min nyfikenhet och spänningen vida överstiger innehållet i facket så var det lite intressant att få vara med och nästan spränga ett bankfack en gång i livet.


tisdag 13 augusti 2013

Är jag nöjd nu då?



Det händer ganska ofta att jag tittar tillbaka här i bloggen. Den har varít en del av mig i sex och ett halvt år nu och målar upp bilden av mitt liv och lägger ett pussel jag tycker om att minnas. Ibland tittar jag tillbaka för att se vad jag gjorde idag för något år sedan eller denna månaden ett specifikt år. För några dagar sedan läste jag lite om vad jag hade för mig i juli 2007. Jag fastnade på ett lååångt inlägg som heter Ständigt på väg eller nöjd och belåten - hur långt är ditt CV?.

Inlägget är mer eller mindre en överblick över de tio år som då hade gått efter gymnasiet, om mina val och varför jag gjorde dem. Vad som tog mig dit jag var då. Om nyfikenheten som har gett mig bland annat en reseledarutbildning. Om rastlösheten som fått mig att våga säga upp mig och prova på många typer av arbete och om min kärlek till arbetet och till att lära mig nya saker som fått mig att jobba i många olika branscher - gärna samtidigt.

Inlägget handlar också om allt det jag skulle vilja göra som jag inte gjort ännu och hur jag tänker mig att få in allt det där i ett redan fullspäckat schema. Det handlar om vännerna som jag vill vara mer social med. Det instämmer jag fortfarande i och framför mig ser jag grillkvällar och partaj i vår kommande trädgård. Boka in kräftfest redan nästa år...

Det handlar om resor jag vill göra, att uppleva nya platser, i Sverige och utomlands. Nu satte Mini stopp för en höstsemester i år men i juni nästa år hittar ni mig med säkerhet på Rhodos. Och så när Mini blivit stor nog Thaliand. Och sen USA... Dit måste man ju...
Och så allt jag vill lära mig. Ekonomi. Och Italienska. Bara för att nämna något.

Efter att ha kommit en bra bit i inlägget från 2007 blev jag lite nedstämd och tankfull och funderade på om livet på något sätt stannat upp. Har jag blivit nöjd och belåten eller är jag fortfarande, som jag vill, på väg? På väg i livet, för att lära mig mer och nya saker.
Avslutningen på inlägget, på den tiden skrev jag inte ut mitt namn i bloggen, gav mig svaret. Såhär avslutar jag...

"I övrigt känner jag mig ganska nöjd med min tillvaro. Känner att jag kan slå mig till ro snart.
Det enda jag skulle vilja göra är kanske att resa lite mer, se världen... Thailand, New York, Hawaii har alltid varit en dröm. Las Vegas naturligtvis - där kanske man skulle kunna gifta sig...

Men i övrigt känner jag mig helt nöjd!
Mia
- som med detta oändligt långa blogginlägg (hoppas ni inte somnat) visar sin kärlek till skrivandet. Drömmen om att bli journalist lever fortfarande!"
 
Året var 2007 - två år senare påbörjade jag min journalistutbildning i Kalmar. Och under tiden jag läste där gifte jag och J oss. Förvisso har vissa detaljer satt stopp för det där examensbeviset. Men fråga mig igen om ett år så ska nog det också vara löst... Jag är och kommer alltid att vara på väg, på ett eller annat sätt.

måndag 12 augusti 2013

Veckans, månadens eller kanske årets Mama...


Medan regnet vräkte ner utanför fönstret igår morse.
Medan alla tjejernas magar ännu var mätta och belåtna efter frukosten.
Medan jag fortfarande hade kvar orken till att städa hela lägenheten och
innan tröttheten efter att ha vaknat strax efter 6 hade satt in på lilla fisen.

Då.
Då lade jag upp ovanstående uppdatering på Instagram och Facebook.
Till hälften på allvar och till hälften bara för att alltid retar det någon.

Trodde någon att jag aspirerade på att bli Mamas nya stora bloggnamn?
Då hade ni fel.

Tio minuter senare hade V tröttnat på att måla och sprang runt i lägenheten med alldeles för mycket målarfärg på händer, kläder och ben för att vare sig jag eller våra tapeter skulle må bra.
Det enda jag såg av fri-idrotten såg jag kl 19:50, det var 100-metersfinalen för herrar och då hade V sovit sedan strax efter sju.
Städningen gick som en dans de stunder jag inte var bitter för att V redan stökat ner där jag just städat.
Men alltid retade jag någon.

söndag 11 augusti 2013

Fint folk kommer ju som bekant sent...

 
Lilla V "premiärsovöver" hos mormor natten mellan fredagen och lördagen. Det gav mammorna möjlighet till en så kallad AW efter jobbet. I praktiken blev det ett par glas vin för mig, en alkoholfri öl för den gravida frugan och lite mat på O´learys. Och innan klockan slagit sju befann vi oss hemma i soffan igen. Annika Bengtzon och sista filmen En plats i solen fick vår uppmärksamhet. Eller i alla fall min. Det kan hända att J slöt de blå stundtals mot slutet. 

 
Lördagen innebar med anledning av ovan nämnda sovaöverpremiär, sovmorgon för mammorna. Vi vaknade inte förrän runt åtta minsann. Efter en kort genomgång av svärmors nya dator med just svärmor var det dags för dagens stora uppdrag. Hämta tjejerna på bilden ovan, Mis till vänster, som har varit min frisör i typ hundra år och Therese till höger som tidigare jobbat ihop med Mis, på centralen och köra dem till bröllop mellan Lotta nedan, min nuvarande frisör och hennes Carl.


12:17, 19 minuter försenat  rullar tåget in på Linköpings station. Ut hoppar dessa tokiga Karlshamsbruttor och meddelar efter en stund att jodå, vigseln är kl 13:30! Gaaaah! Vigseln hölls på Bjärka Säby slott och för er som inte är bekanta med Linköping med omnejd kan jag berätta att bara resan dit om den går smärtfritt helt utan röda stoppljus och andra bilar i vägen tar ca 20 minuter! Därefter skulle pinglorna bröllopsfixa sig lite lätt. "Aka" byta om, sminka sig och fixa håret. Då är det tur att det är två frisörer det handlar om. Efter viss förvirring kring vilken del av Bjärka Säby slott de skulle bo i och vigseln skulle vara i, landade de på rummet någon gång runt 13:05-13:10.
Bruttorna var imponerande snabba och jag lämnade dem som ni ser dem på bilden nedan. Med skorna i händerna, rusande upp mot platsen för vigseln. De kom instormande strax efter brudföljet och ja, fint folk kommer ju faktiskt sent, så är det!!!

 
Efter denna omtumlande och händelserika morgon och förmiddag var planen att spendera eftermiddagen och kvällen i Ljungsbro på Upplevelsekvällen och spana in Helena och Johan i Drill & Drull. Vi tog oss ut till Ljungsbro, Vic, jag, mormor och gammelmoster Pia. En timme hann vi vara där innan åska och ösregn bröt ut och vi fick till min besvikelse ge upp och åka hem.


Idag har vi bara tagit det lugnt tänkte jag skriva innan jag kom på att vi har städat hela förmiddagen och varit och veckohandlat på eftermiddagen... Det är så en lugn dag ser ut i vår familj.

 
Mina tjejer tar en fika innan storhandlingen!

 
Avslutningsvis ber jag er stoppa pressarna.
Idag har vi gjort något busigt.
Vi har ätit fredagsmat på en söndag.
Tacos - gudomligt va gott!
Nu är jag så laddad jag kan bli för en arbetsvecka.
Och på en annan blogg är det 127 dagar kvar till Mini tittar ut.

torsdag 8 augusti 2013

När tiden har kontrollen och inte jag

När mjölken plötsligt är slut trots att man tycker man köpte flera liter igår.
När tvättkorgen är full och ingen tid finns att tvätta.
När roliga saker måste klämmas in i en fullspäckad agenda.
Då vet man att tiden har kontrollen och inte jag.
 
Det gick i alla fall två dagar efter semestern innan det hände…
Snälla ta mig tillbaka till en solig dag på stranden!
 

tisdag 6 augusti 2013

Om avslutningen...


Ja avslutningen på semestern alltså... Det är ju inte så att den avslutades med en massa städning och tråk!
Nej då. Den avslutades faktist med en hel massa mysigt. Som en dag på stranden med Sandra, Hannis och Macce på bilderna här ovanför och under visar!



Och så hann några av föräldrarna och barnen på förskolan samlas i Trädgårdsföreningen för "Torsdag i trägårn". Det blev en halvdag med lek i lekparken, någon form av teater och avslutande fika på Belevederen till ungarnas stora förtjusning.

Tre små lintottar på teater.

I väntan på glass :-)

Och så passade vi på att åka ut till Linghem och kolla när Macce spelade fotboll.

Vic och nya idolen Eve!

En annan idol fanns på planen.
Oklar dock om hon hejade mest på att han
gjorde mål eller att han trillade...
Och så sista semesterdagen igår då. När vi satte oss i en liten lastbil strax innan 6 på morgonen och drog ner till Göteborg för att hämta hem min lilla svärmor till Linkan igen efter 28 år!

Svärmor övervakar alla saker på väg till
en nygammal stad.

Mest fascinerande i flyttlasset om vi frågar Macce...

Den här höll han hårt i :-)

Idag tog jag mig några minuter i ensamhet på balkongen med en kaffekopp innan mina tjejer vaknade. Summerade i tanken den bästa semestern i mannaminne. Alla möten, alla resor, allt som hänt och allt som vi sett till ska hända under hösten och vintern.
Nya människor som fått en stor plats i mitt liv och i mitt hjärta!
Jag ser fram emot hösten, vintern och resten av livet!

lördag 3 augusti 2013

Inte det jag är mest nöjd med kanske...

Årets varmaste dag har det varit idag.
Den har vi spenderat städandes.
Gånger två.
Inte helt förvånande kan man tycka om man känner mig.
Men detta var städning på ett annat plan än mitt vanliga.
Inte bara hemmastädningen.
Den hade jag faktiskt planerat om.
Detta var städning jag inte kunde planera om.

Det var först städning av svärmors nya lägenhet. Det var tänkt som en liten finputsning. Ni vet hur det är när man flyttar in i en ny bostad. Man vill fräscha till lite om den som bott där tidigare inte riktigt städat som man själv vill. Svärmor ska flytta in i en lägenhet med privat hyresvärd och låt mig säga att städningen hade liiiiiite mer att önska. Jag har nog aldrig varit med om något värre faktiskt. Det kan inte ens ha försökts städas där och då vill jag ändå påpeka att vi igår träffade hyresvärden och påpekade bristerna och han lovade att någon skulle städa. Vilket någon också har gjort.
Jag fick stifta närmare bekantskap med denne någon idag och något mer oföskämt har jag aldrig träffat förr. Av respekt för att det inte är mitt boende och lite annat så tänker jag inte säga mer än så om vare sig hyresvärden eller adressen eller något annat men ni skulle inte vilja ha träffat mig runt tiotiden i förmiddags.

Lite svårt att återge med bilder men fy så vidrigt det var.

Efter några timmar av städning, eller ja sanering, och även hämtning av en säng så bar det av till förskolan där det skulle göras fint inför starten på måndag. Byggdamm skulle trollas bort inomhus och grenar och grus utomhus. Och så skulle sanden i sandlådan vändas. Förutom dammet så blev sanden mitt jobb. Det var det träningspasset om man säger så...


Nu är vi hemma och fullständigt slut efter dagens aktiviteter. Nej, det var väl inte årets varmaste dag jag hade hoppats på just idag! Och lilla frugan tog ut sig så fullständigt att det blir sängläge för henne nu. På allvar. Vi vill inte att lillebror ska försöka ta sig ut redan nu nämligen....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...