måndag 23 december 2013

En dag om året


En dag om året är jag och frugan lite närmare skilsmässa än alla andra dagar.
Tidigare idag tänkte jag att "i år kommer nog ändå inte den där dagen".
Jag tänkte att hon hade tagit sitt förnuft till fånga.
Jag tänkte att kanske flytt och lillebror hade fått henne på andra tankar.
I år struntar vi nog i det tänkte jag.
Men ack vad jag bedrog mig.

För en timme sen kom lådan fram och nu står de runt om i huset på alla möjliga och omöjliga ställen.

TOMTARNA!
De har en tendens att bli fler och fler för varje år.
Numera får även Vic en tomte varje år.
Och efter att ha placerat ut vad jag anser vara närmast sjukligt många tomtar runt om i huset så hörde jag henne mumla något i stil med:
-Vi behöver nog köpa fler, detta känns ju nästan futtigt här i huset.
 
Tro mig, det är INTE futtigt, inte futtigt någonstans.
Efter nyår försvinner de dock.
Vad sägs om att börja städa bort dem den 1 januari någon gång runt 6:30 på morgonen

måndag 16 december 2013

Nu när han är här...


Två snusanden hörs bortifrån andra hörnet av TV-rummet. Frugan tar några välbehövliga minuters vila och i hennes famn vilar lille mini, ännu inte 24 timmar gammal.

Igår var en helt vanlig söndag, den tredje advent. V och jag var och storhandlade på morgonkvisten och därefter på bio medan den andra mamman fick vila lite. När middagen var uppäten och jag skulle påbörja kvällens rutiner sa J att det hade känts lite annorlunda de senaste timmarna, men hon vågade inte hoppas något.
- Men en sak är säker, sa hon, såhär kan det inte kännas i två veckor till...
Och det skulle det inte göra heller. Då var kl 17:00. Vid 20:00 gick vi in genom dörrarna till Universitetssjukhuset här i Linköping och 22:41 tittade lillebror ut.


Det blev inte mycket sömn inatt och dagen idag har ägnats åt amning, åt att besök från storasyster, åt diverse doktorsundersökningar och därefter hemfärd. En längre berättelse kommer kanske senare. Nu koncentrera vi oss på att han är här. Välkommen lillebror!

torsdag 21 november 2013

En dag fylld av känslor



De finns dom som säger att uttrycket ovan är uttjatat. En dag som denna känns det helt rätt. Var i nuet, fånga dagen, imorgon kan det vara för sent.

När min klocka ringde vid 6 i morse, väcktes min bästa vän F på en sjukhussal i Göteborg. En timme senare skulle hon vara redo för operation. Idag var dagen D. Dagen då hon gav sin bror ett nytt liv i form av en njure. När jag strax efter fem i eftermiddags tog upp telefonen för att ringa ett samtal till avdelningen tog jag först en snabb titt på Instagram.

Mållös stannar jag upp vid en annan nära vän, Linas, bild för dagen. Lina som jag berättat om förr. Som delat sin sorg och sin väg tillbaka efter sin brors självmord i sin blogg. Som nu åter får se sorgen på så nära håll man kan se den när hon nu ännu en gång fått sända en av sina nära till änglaskaran mycket hastigt nu på morgonen.

Efter en stund tar jag mig samman och ringer samtalet till Göteborg. Operationen har gått bra, F är på väg från uppvaket och vad man vet mår hon förhållandevis bra. En tår trillar av lättnad, huvudet börjar värka när spänningen släpper och jag tror att sköterskan på andra sidan luren hör att rösten skär sig för han berättar lite mer och lovar att hälsa när han träffar min vän.

Ett liv slutar, ett annat väcks på nytt av ett tredje som gjort det största man kan göra här i livet när  hon gett av sig själv, bokstavligen.

En dag fylld av känslor, av sorg och av tacksamhet!
Carpe diem!

söndag 10 november 2013

Framtid - nutid - dåtid


Söndag - farsdag - packningsdag. Mitt i nutiden men mellan dåtid och framtid. En söndag med lite mer känslor i kroppen än alla andra dagar, varför vet jag inte. Allt blir bara lite mer tydligt en dag som denna.

En dag när Facebook och Instagram flödar över av bilder på pappor som gratuleras på farsdag. Jag skulle vilja göra samma sak. Men min pappa ligger nerpackad i lådorna längst in på vinden. I lådorna med fotoalbum med framkallade bilder. Min pappa blev aldrig förevigad digitalt av mig. Än så länge lever hans minne bara analogt. Kanske har jag sett till att han finns digitalt till nästa års fars dag, eller inte. Han passade nog bättre i en analoga världen min lilla pappa.

En dag som inte kommer att firas i vårt hem, någonsin. Eller i alla fall inte förrän om många år när lille Mini som ännu ligger i magen kanske en dag blir pappa. Dåtid möter nutid.

En dag när jag packar lådorna i vårt hem för att flytta till ett nytt, en dag när musiken på Spotify påminner mig om dåtiden. Spellistor med låtar som representerar så många olika perioder i mitt liv. Perioden på de 25 kvadraten i en garagelänga på en återvändsgränd i Karlshamn när jag just flyttat hemifrån, om tiden när man var vaken dygnet runt i princip och MTV stog på nätterna i genom och om tiden i Helsingborg sommaren 1994. Om resor tur och retur Karlskrona-Trollhättan och uppstart av nya casinon runt om i Sverige. En tid när jag var fri som fågeln, utan något som band mig någonstans eller till någonting. Om tiden för ett år sedan, ensam med thaimat i påse och ett glas rött medan det som egentligen var mitt liv levde vidare på gården bredvid.

Söker man efter bilder på google som representerar framtid, nutid och dåtid är det vanligast förekommande motivet en jordglob. Passande på sätt och vis. Ha en fin dag och en fin fars dag alla pappor där ute.

lördag 2 november 2013

Tre veckor kvar...

Idag tror jag att det där flyttsuget infann sig. Med sjukt mycket omkring mig har jag inte riktigt fattat att vi ska flytta ens. Och ändå blir jag konstant tillfrågad hur det går med packningen.
Det och när det är bebisen ska komma. Inte ett dugg stressande - alls!

Idag är det i alla fall tre veckor kvar. Tre veckor och en dag om jag ska vara petig.
På förmiddagen har vi packat kök och ska fortsätta under eftermiddagen när mormor kommer och hämtar V. Hoppas hinna ge mig på hallen också men det återstår att se och det är ju en dag imorgon också. Men jag känner en viss tidspress, det ska erkännas. 80 timmar övertid på en dryg månad, rekryteringsarbete på förskolan och en gravid fru är inte de saker som förenklar packningen om man säger så.

Men lite paus måste man ta sig, nu pausar jag för ett litet blogginlägg och för att visa upp de första bilderna som är tagna med den nyinhandlade kameran. Äntligen en lite bättre variant. Här ska fotas på lillebror och storasyster. Och kanske lite PEZ-Spindelmannen...

söndag 27 oktober 2013

Men det är ju två pappor...


Vic prenumererar på Bamse för de yngsta, igår kom ett rykande färskt nummer i lådan och innan läggdags satt vi och läste den nya tidningen.
Den handlade denna gång om Mini-Hopp och Suddan som åt häxkakor. Mini-Hopp och Suddan är kusiner och i början presenteras hur detta släktförhållande är möjligt. Jo då. Mini-Hopps pappa Lille-Skutt och Suddans pappa Happ är bröder och här ovan ser ni familjefotot.

Jag börjar läsa från vänster, Happ (Lille Skutts bror) och Lille Sixten...
Tittar lite på familjen till höger.
Börjar om.
Läser igen.
Happ (Lille Skutts bror) och Lille Sixten...
Hinner tänka att de måste skrivit fel.
Att det är Lille Sixten som är Lille Skutts bror. Och att Happ är mamman.
Men så inser jag. Det är ju två pappor. Ingen har skrivit fel.

Jo det är jag, Cornelia Tonéri, sedan tre år tillbaka gift med min fru, som tänker dessa tankar.
Som inte får ihop att det är två pappor. Jag vill tro att jag inte är så inskränkt i tanken som det låter. Jag vill tro att jag bara var förvånad att Bamse var så med i nutiden. På sätt och vis lite skrattretande.

Och förresten. Heja Bamse! Och heja Lille Sixten och Happ!
Om V reagerade? Inte alls - hon har ju två mammor...

lördag 26 oktober 2013

I guldgruvan...


En positiv sak med att flytta och packa är att man rensar. I fyra flyttar har vi burit med oss hundratals CD-skivor. CD-skivor som vi numera mycket sparsamt lyssnar på. Visst händer det att en skiva åker in i spelaren men sedan Spotify så måste jag erkänna att det känns föråldrat.

Så inför denna flytt bestämde jag och frugan oss - projekt rensning av CD-skivor är ett faktum och nu står två fyllda papperskassar inanför ytterdörren på väg till bättre behövande. Vissa skivor fick stanna, vissa kunde jag helt enkelt inte skiljas från. Mina Melodifestivalskivor förstås! Fixade förresten biljetterna till Linköpingsdeltävlingen igår morse under stor stress och press. Jag och svärmor går på kvällen och J och Vic på genrepet på dan!

Men tillbaka till musikskatten som gömde sig bland dessa plastfodral. Innan vissa av dem åkte ner i påsarna som inte får stanna kvar tog jag med dem till datorn och gjorde en spellista av de bästa. En grym spellista. En spellista som i framtiden kommer att få mig att minnas den sista månaden i Ekkällan. Inte många dagar kvar till flytt nu!

onsdag 16 oktober 2013

Va ska vi med det gröna till när vi har Industrigatan?

Även om jag just nu sitter och jobbar på ett hotellrum i Nyköping av alla ställen så var det igår tisdag och därmed dags för lunchprommis med Johan. Ser ni nån skillnad på bilderna nedan.
Förra promenaden mot gårdagens... Ser ni vad vi försökte oss på...
 
 
 


Jo, förutom att vi tog en extra sväng via Västra vägen/Vasavägen så testade vi på att passera igenom det gröna i Trädgårdsföreningen. Men det gör vi INTE om. Uppförsbacke och jäkelskap var det så man var tvungen att vara tyst flera minuter för att inte avlida på kuppen. Så kan vi inte ha det!

Frågan kring vad det är vi gjorde vid 3-kilometerspasseringen återstår dock. Johan kan du minnas de där skutten, jag minns bara en lång raksträcka!

söndag 13 oktober 2013

När det händer som mest...

När det händer som mest är det lätt att man bloggar som minst. Trots att det är denna tiden jag vill minnas och läsa om när jag ser tillbaka...
Den 14:e september summerade jag den halva av månaden som gått. Nu är vi i det närmaste framme vid den 14:e oktober... Hur ska jag summera denna hela månad som gått då?

Vi har varit på fotboll i Linghem en sista gång för säsongen.

Och en vacker morgon drog hösten igång på allvar.
Minusgrader och strålande sol.
En kopp varmt på balkongen blev det när jag välkomnade
den bästa hösten på länge.
Höstens två fredagspass på förskolan är avklarae och
det var inte alls så lugnt och harmoniskt som det ser ut på
bilden...

Det var däremot lunchen med Lina.
Det enda som inte var harmoniskt där
var att vi var tvungna att prata ikapp
alldeles för många dagar för att
hinna på en timme...
Vi "bröt" oss in på byggområdet och
kikade till hur vårt hus ser ut...
En dörr hade det tillkommit sen sist i alla fall.
Nya utmaningar på jobbet, ger nya
kollegor och samarbeten.
Med de här två till exempel.
Dom tänker sig att ju mer ritningar desto bättre.
Och när tavlan är full kommer vi ändå fram till
att idéerna inte funkar.
Men kul har vi!


September avslutades med ett kärt återseende.
Jag tog pick och pack och drog till Götet för
ett dygn med med min älskade systerson.

Kaffe behövdes efter bara fyra timmars sömn.
Så går det när man har mycket att prata ikapp.
En 20 år sisådär...

En avslutande kaffe i solen på Avenyn.
Härliga energigivande timmar blev det!

Väl hemma blev det oktober och bara mörkare och mörkare...

Och så har jag inlett en tisdagstradition som
jag redan berättat om här.
Promenix med Johan.
Tummen upp för det.

Höstens dagisfoton har anlänt.
Älskade skitunge!!!
Åh älskade Nisse... typ...
AW med kollegorna
 
Och så har vi börjat packa! Vi har valt tapeter... Och på
bilden ovan ser ni vårt förrådsröj från gårdagen.
Skönt att det är gjort. Nu är det bara att hämta och packa
in i ett släp och köra iväg. alla lösa pryttlar är numera
instängda i lådor!


fredag 27 september 2013

Det var en kamp - nu är det en tid!

För drygt ett år sen lärde jag min vän och kollega finesserna med Instagram. Han var ny på detta sociala medie. Han var också "nybörjare" i träningsbranschen. Han blev @grevenskamp på Instagram och i mitt liv. Han tränade (och instagrammade)... Varje dag... Flitigt och utan svackor. Vi peppade och han höll i.

Idag när vi pratade som så många gånger förr, när det ena ämnet avlöste det andra, då kom Instagram upp. Han har inte varit så aktiv på slutet.

Ikväll hade jag en "ny" gillare. @grevenstid
Förutom det vansinnigt fyndiga namnet så känns det rätt. Det är inte en kamp längre. Det är en tid. Drygt ett år senare körde han idag ben på gymmet. I tisdags tog vi en lunchpromenad. Men måndag, onsdag, fredag är det gymmet som gäller - vill jag boka in lunchprommis får det bli övriga dagar.

Det som var grevenskamp har blivit grevenstid. Jag tror att han har uppnåt lite av det som var målet. Att det sunda levernet i form av träning ska bli en del av vardagen. Grattis min vän! Du gjorde det! På tisdag tar vi en prommis till - en vacker dag har jag också lyckats lika bra som du!



onsdag 25 september 2013

Min nya diet

Har ni hört talas om 5:2 och 16:8?
De kan slänga sig i väggen. Min nya diet heter "jobba så mycket så du inte hinner stoppa i dig mer än då ska". Den verkar funka!

söndag 22 september 2013

Jag ska inte ropa hej...

Inte riktigt ännu.
Men det går ganska bra nu.
I ett par veckor har det gått ganska bra.
Jag står ståndaktigt emot dåliga saker.
Äter lite mindre portioner av det jag äter.
Har det slunkit ner något sött har det varit av typen hembakad paj, inte lösgodis.
Jag känner mig stark.
Jag vill lyckas.
Men jag vill göra det på mitt sätt.
Via ett sunt leverne och inte svältdieter.

lördag 21 september 2013

Från sofflocket...

Nja, kanske inte lock, men ni fattar!
Nerbäddad under filt.
Återstår att se om jag håller på att bli sjuk eller om jag bara är väldigt trött.
Hej på er!

fredag 20 september 2013

Och det blev morgon

Och det blev morgon och det blev huvudvärk på aftonen den tredje dagen.
Det var i förrgår.
Nu mår jag bra!

lördag 14 september 2013

September so far...

När dagarna bara försvinner finns det ett enkelt sätt att sammanfatta det hela på. Man tar en titt i mobilen och ser vad man har förevigat! Imorgon har halva september gått och såhär har månaden sett ut hittills.

I början av september var jag tillbaka på Riva.
Denna gången för styrelsemöte med avtackning av två goa
styrelsemedlemmar.
En tidig torsdagmorgon lämnade jag Linköping
och begav mig på tjänsteresa till Uppsala
Där dom hade coola speglar i taket vi lunchen...
Och bra budskap på speglarna på toa!!!
Arbetsveckan avslutades sen med besök hos Lotta på Ahead.
Lite mörkare toner nu när vi går mot höst.
Och på en annan blogg var det
100 dagar kvar...
Veckan i sig avslutades med att
jag och svärmor var på kärleks- och
schlagermässa i St Larskyrkan
Och när det blev måndag morgon kändes
det som att hösten hade kommit
Ljuset är liksom annorlunda även om
eftermiddagarna är ljuvligt varma
för att vara september.


I tisdags var vi och tittade på lillebror hos
doktor Selbing på Crocus...
En trött liten bror verkar han vara :-)
På eftermiddagen var det dags för lilla V att få samma
lyx som mamma C - besök hos Lotta...
Flätor fick jag också men färgen kan hon få ha för sig själv.
I onsdags begav jag mig sedan några mil västerut
tillsammans med ett gäng goa kollegor.
Höstkickoff väntade på Medevi brunn i dagarna två!
Med anor från 1600-talet blir det charmiga rum...
Charmiga omgivningar...
Och charmiga omgivningar att leka lekar i...
Här slår vissa av oss sina kloka huvuden ihop...
Efter två intesiva dagar i Medevi var jag
verkligen superpigg när klockan ringde
innan fem dagen efter...
Dags att ut och resa igen...
Denna gången till Stockholm...
Och seminarie om avtal en hel dag...
Kanske inte låter så lattjo men det var spännande.
Och så fick jag kändisspana.
I Stockholm brukar det liksom inte vara någon sport.
Men ser man Peter Forsberg - då spanar man!

Efter seminarie och kändisspan begav jag mig till Ordning & Reda på NK där jag fick en obehaglig överraskning. Min älskade kalender, 365:an som jag brukar kalla den, day by day som den heter, har utgått. Att de inte hörde mitt skrik upp till översta våningsplanet och att inte vakterna kom rusande när jag skrek är en gåta... Det är sorg just nu. Om det var det eller det faktum att det var så vansinnigt trevligt vet jag inte, jo det var nog det sistnämnda, för inte ett enda foto tog jag sedan på kvällen när jag träffade Sara som jag skrev om för en tid sedan. Tre timmar försvann fort vill jag lova och jag hoppas vi kan ses snart igen.

Efter en lång dag där jag landade hemma runt halv tolv på kvällen tog jag tacksamt emot en sovmorgon i morse. Tjugo i åtta slog den lilla guldlocken upp sina blå. Klockan nio infann vi oss på Knatteskutt och sedan har dagen mestadels spenderats på Cloetta center och Bomässan där lilla V hittade en ny favorit.

Han hette Fixit och var Bomässans
maskot med verktygsbälte.
Vic var hack i häl!
Frugan har redan tagit sitt förnuft till fånga och lagt sig. Jag ska strax göra detsamma. Imorgon blir det massage, veckohandling och fotbollsmatch i Linghem. Det gäller att hålla igång!

måndag 9 september 2013

In your face...


Vid kvällens nattning krävdes visst förhandlade med den lilla Guldlocken innan hon till slut valde att somna. Till saken hör att det just nu är bara en av mammorna som gäller när det ska sovas. Undertecknad.

Så föll det sig att minstingen i familjen gjorde ett besök på toaletten mitt under nattningen och undertecknad passade då på att göra lite annat så länge... Efter en stund ropar det lilla livet för full hals.
- Cornelia
Eftersom jag var lite upptagen bad jag J gå in till henne.
När frugan öppnar dörren tittar det lilla livet förvånat upp och säger bestämt:
- Heter du Cornelia eller?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...